Aftonbladet – 18 januari 1853, sida 1

vid närmare undersökning befanns hafva e1 anstrykning af falskbet. Hon egde äfve djupa, känslor, ehuru ännu bittra och oange näma, liksom de mest välsmakliga frukter in nan de hunnit mogna. Med alla dessa egen skaper af äkta slag, tänkte Hester, måste sanning .det onda hon ärft af sin mor vari ganska stort, om ej af detta älflika barn e1 ädel qvinna skulle uppväxa. Perlas oemotståndliga. böjelse att jemn grubbla öiver skarlakansbokstafvens gåtfull beiydelse tycktes vara henne medfödd. TIfrår första perioden af hennes medvetna lif Had hon egnat sig deråt liksom det varit hennt eit förelagdt mål. Hester hade ofta föreställ sig att Försynen haft rättvisa och vedergäll. ning för afsigt, då den begåfvat barnet mec denna rådande böjelse; men aldrig förrän nm hade det fallit henne in att fråga sig sjelf om icke, jemte dennaj afsigt, det äfven kunde vara nåd och välvilja. Om lilla Perla vore begåfvad med tro och förtröstan, såsom icke mindre ett andligt budskap än ett jordisk barn, kunde det icke vara hennes uppdrag at smekande fläkta bort den sorg som låg kylande i hennes: mors bjerta och förvandlade det till en graf, samt bistå henne att besegre den passion, som, en gång så vild och till och med ännu icke död eller slumrande, endast fängslades inom samma graflika hjerta? Sådana voro några af de tankar som nu med så mycken liflighetrörde sig i Hesters själ, som om de verkligen blifvit hviskade henne i örat, Och under allt detta stod lilla Perla. och höll sin mors hand i sina händer och såg upp i hennes ögon, medan hon flera förnyade gånger gjorde den frågan: Hvad betyder den bokstafven, mamma, och hvarföre bär du den, och hyvarföre håller presten handen: på sitt hjerta ?, Hvad skall: jag -säga?, tänkte Hester för sig: sjelf; Nej, om detta är priset för barnets sympati; så kan jag ej betala det.n Derpå: sadehon högt: Enfaldiga -barn, hvilka-frågor är väl detta? Det-ör måhgasaker i verlden hvaromett barn