Aftonbladet – 18 januari 1853, sida 1

mannen som du nyss talade med! Kanske han kan söga det. Men på riktigt allvar nu, älskade mamma, hvad betyder väl den skarlakansröda bokstafven? Och hvarföre bär du den på ditt bröst? Och hvarföre häller presten alltid handen på sitt hjerta? , Hon tog sin mors hand i sina händer och såg henne i ögonen med ett allvar, som säljan märktes hos denna vilda, nyckfulla karakter. Hos Hester uppstod den tanken att barnet kanske verkligen sökte nalkas henne med barnsligt förtroende och efter sitt bästa förstånd ville göra allt hvad det kunde för att träffa en punkt, i hvilken de kunde sympatisera. Detta ställde Perla i en ovanlig dager, Hittills hade modren, i det hon älskade nenne med hela innerligheten af en enda odead kärlek, vant sig vid att af henne vänta föga mera gensvar än af ett aprilväders gyckande vindfläkt, soma. fördrifver sin tid i luftig ek och har sina utbrott af oförklarlig passion och i sitt bästa lynne är egensinnig och oförsynt, och oftare kyler än smeker dig när du sluter den till ditt bröst; hvaremot den, för utt godtgöra sin oskicklighet, stundom af egen obestämd drift kysser dina kinder med en vifvelaktig ömhet och sakta leker med ditt hår och flyr i hast bort för att åter drifva sitt :oma gyckel, leranande i ditt hjerta en drömik glädje. Och detta var en mors uppskattNing af sitt barns karakter. Hvarje annan nmärkare. skulle kanske funnit föga annat än mindre älskvärda drag och gifvit dem en ångt mörkare förg. Men pu uppstod den anken mäktigt hos Hester, att Perla-med sin ovanliga, tidiga skarpsinnigbet redan måtte unnit den ålder; då hon kunde göra. henne ill en vän och våga förtro henne så mycket f hennes mors sorger, som kunde meddelas tan att såra hvarken modren eller barnet. -det lilla kaos som utgjorde Perlag karskter sunde man från första begynnelsen upptäcke le fasta principerna af ett oförväget mod, — Nn obetvinglig vilja, en liflig stolthet, hvilsen kanske kunde ledas: till. enädel sjelf: sänsla, — och ett bittert förakt. för allt som