Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 3

invid stranden. Derpå tog hon upp det hvita skummet , som betecknade gränsen af den framträngande floden, och strödde det för vinden under det hon med vingade steg hoppade efter det för f fånga de stora snöflagorna innan de nedföllo. Då hon fick se en svärm strandföglar, samlade det lilla odygdiga barnet förklädet fullt med småsten och smög ifrån klippa till klippa efter dem, under det non med en förvänande färdighet slungade stenar efter dem, En liten grå fågel med Witt bröst, som flaxade bort med skadade vingar, trodde hoh sig hafva träffat. Men då suckade älfbarnet och slutade upp med sin lek, ty det bedröfvade henne att hafva tillfogat en liten varelse ondt, som var så vild som hafsvinden, eller som Perla sjelf. Hennes sista sysselsättning var att samla sjögräs af olika slag och deraf göra sig en mantel och hufvudprydnad och på detta sätt föreställa en liten hafsnymf. Hon hade ärft in mors anlag att drapera och kostymera sig. Pill fulländning af sin drägt tog hon snärjsäs och efterhärmade så godt hon kunde på itt bröst den prydnad hon var så van att se Då sin mors. Bokstafven Ä — bokstafven Ä — men i frisk grönska i stället för skarlakansöd! Barnet böjde ned ansigtet möt bröstet ch betraktade denna uppfinning med ett särleles intresse, liksom om enda uppgiften af nennes lif här i verlden var att utfundera less hemliga betydelse. : (Forts. följer.)