Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 2

Det är om den der olycklige mannen jag vill tala.n ,Och hvad vill ni säga om honom?a ropade Roger Chillingworth med en ifver, som om han älskat detta ämne och vore glad öfver ett tillfälle som lät honom tala derom med den enda person han kunde göra till en förtrogen. För att icke dölja sanningen, mistress Hester, voro mina tankar just nu sysselsatta med den herm. Tala således utan omsvep och jag vill svara., Då vi sist talade med hvarandra, det är nu sju år sedan, sade Hester, sbehagade det er att aftvinga mig ett tysthetslöfte rörande vårt fordna förhållande. Då denne mannens lif och ära voro i edra händer, tycktes det icke -vara något annat val öfrigt för mig än att enligt er fordran tiga. Men icke utan tunga, dystra aningar band jag mig på detta sätt; ty i det jag afsagt mig alla pligter mot den öfriga menskligheten; återstod det mig dock en pligt — mot honom; och någonting hviskade till mig att jag förrådde denna, då jag förpligtade mig att följa ert räd. Sedar den dagen är ingen menniska honom så näre som ni. Ni följer konom i hvartenda hans fotspår. Ni är invid hans sida då han vaka! eller sofver. Ni utforskar hans tankar. N genomborrar och fräter hans hjerta! Ni ha Jbans Jif i edra händer och ni låter honor dagligen dö. en lefvande död; och ännu kän ner han er ej. I det jag tillåtit detta harjag handlat falskt mot den enda menniska, mo hvilken det ännu var i min makt att var sann!s ,Hvilket val hade ni väl? frågade Roge I Chillingworth. Mitt finger, visande på denn man, skulle slungat honom från predikstole tli fängelset, och derifrån kanhända i galgen. ;! Det hade varit bättre det !w sade Heste; !l Hyvad ondt har jag gjort den mannen?