Aftonbladet – 15 januari 1853, sida 1

Känner du den mannen? Jag hatar honom Hester!) ; ; Hon ihågkom sin ed och teg. Jag säger dig, min själ ryser för honom b mumlade han änyo. Hvem är han? Hvem är han? Kan du ingenting göra för mig? Jag har en namnlös fasa för den mannenl: Pastor, sade lilla Perla, jag kan säga dig hvem han är! ;Fort då, barn!, sade presten och lade sit! öra tätt intill hennes läppar. Fort! — och så sakta som möjligt. Perla mumlade någonting i hans öra, som verkligen lät likt ett menniskospråk, men endast var sådant der obegripligt pladder, som barn ofta roa sig med. TI alla fall, om det verligen inneburit någon hemlig underrättelse angående gamla Roger Chillingworth, så var det på ett för den lärde presten okändt tungomål och bidrog endast att öka hans sinnesförvirring. Det ölflika barnet skrattade högt. Vill du håna mig nu? sade presten. Du var icke modig! — Du talade icke sanning?, — svarade barnet, Du ville icke lofva mig att i morgon middag taga min och mammas hand! Vördige herre,, sade läkaren, som nu närmat sig ända till foten af schavotten. Fromme, gudfruktige master Dimmesdale! kan detta vara ni? Ja, ja, i sanning? Vi vetenskapsmän, hvilkas tankar äro i böckerna, behöfva att tagas noga vara på. Vi drömma vakande, och vaka sofvande.. Kom, bästa herre och dyraste vän, jag ber er, låt mig leda er hem! Huru visste du att jag var här? frågade presten med fruktan. l Sannerligen, om du vill tro mig eller ej, svarade Roger Obillingworth, svisste jag ingenting derom. Jag hade tillbragt största delen af natten vid den vördige guvernör Wiuthrops sjukbädd, för att skaffa hohom så raycken lättnad som min arma konst förmådde. Under det han gick hem till en bättre verld, begaf jag mig äfven på hemvägen, då detta underliga sken syntes. Kom med mig, jag besvär er, vördige herre; annars skall ni i