Aftonbladet – 14 januari 1853, sida 4

BLANDADE AMNEN. — ENGELSKA MINISTRAR OCH MINISTERE8. Den oye engelske premierministern, lord Aberdeen, är en man af. djup klassisk bildning och har förvärfvat besydliga förtjenster om vetenskapen genom sina arkeo:ogiska resor och i egenskap af president för Society of Antiquaries samt medlem eller protektor af flera andra järda föreningar. I följd af sitt stiftande at .atheniensiska sällskapet, i hvilket ingen fick in-räde, som icke varit i Grekland, erhöll han af Byron ullnamnet Athenian Aberdeen. Född 1784, efterträdde han 1801 fadren i en gammal skotsk grefvevärdighet. Efter sina lyckliga underhandlingar i Wien, hvarigenom han bidrog att draga Österrike in i de koaliserade makternas förbund, upphöjdes han till pär under titel at viscount Gordon. Bredvid ryske kansleren Nesselrode är han väl den ende af de i denna period verksamme diplomaterne, som ännu befinna sig i aktivitet. Efter lord Bute, Georg III:s (1763) ryktbare gunstling, är han den förste skotte som stätt i spetsen för engelska regeringen. Under dessa nittio är ha 24 ministrar längre eler kortare tid fört statsrodret, aemligen: Georg Grenville, markisen af Rockingham. hertigen af Grafton, lord North, markisen af Roczingham (andra gängen), grefve Shelburne (markis Lansdownes far), hertigen af Portland, William Pitt, Henry Addington, William Pitt (andra gängen), lord Grenville, hertigen af Portland (andrs(gången), Spenser Perceval, grefve Liverpool, Georg Canning, vi:eount Godericeh (nu grefve af R:pon), hertigen a! Wellington, grefve Grey, viscount Melbourne, Rober! Peel, viscount Melbourne (andra gängen), Robert Pee! (andra gängen), lord John Russel och grefve Derby. Af dessa ministörer hade Pitts första (1783—1801 och lord Liverpools (1812—1827) det längsta bestän det; mindre än ett är fortforo Rockinghams, Shel burnes, Portlands första, Cannings, Goderichs, Mel bournes första, Peels första och Derbys ministörer Under tjenstens utöfvande afledo lord Rockingham Pitt, Portland, Perceval och Canning. — M:lle de Montijos, den stolta spanjorskar med de gyllene lockarne och de kolsvarta ögonen spelar för närvarande i Paris en stor rol. Man kän oer den starka tillgifvenhet kejsaren byser för hennt och man intresserar sig derföre för hevnes biografisk: antecedentier och personliga förhällarden. Hon egei en ganska ansenlig förmögenhet (men iror att hor drager 500,000 francs i ärliga räntor), och det syne: som hon ej njöte nägot penmingunderstöd af kejsaren Hennes mor har nyligen berättat i en societet, att er zigenerska för nägra är sedan i Sevilla spätt henne dotter, att hon skulle bli gift med ett folks öfverhut sud. Sedan dess har det för öfrigt absurda rykte Tyripit omkring sig, att hon vore den tillkommand xejsarinnan, ehuru äfven andra nya kejsarbrudar upp gifvas. Emellertid tillskrifves henne ett stort infly tande. Hela verlden vänder sig till henne. Hon er I häller petitioner och besök frän alla häll, och det ha lyckats hennes inflytande att aftorka mänga täral Kejsaren har på en tid visat mera mildhet än förut ehuru han nog känner att partierna rusta sig oc de hemliga säliskaperna organisera sig starkare än nö gonsin. Pe