Aftonbladet – 12 januari 1853, sida 3

1ag IOr aodenh. (Insändt.) En ny metod ait afskära fatalier. Den rättsökande allmänheten bör ej lemnas i okun nighet om en nyuppfunnen metodi Kongl. Svea Hof rätt, hvarigenom det kan blifva ganska lätt att, utar aågon veterlig försummelse, i Kongl. Hofrätten för lora sin talan; hvarföre man anser sig derom börs lemna en liten avis. Förhällandet är nemligen, att då Hofrätien til kommunikation utställer besvär i vissa tvistemäl elle: in k. civila skriftvexlingar, så förorånar Hofrätter tillika i kommunikationsre olutionen, att besvärshand lingarne böra af klaganden skyndsamligen uttaga: och vederparterna tillställas samt bevis derom, inom viss bestämd tid af 30, 40 t. o. m. 60 dagar, till Hofrätten ingifvas, vid äfrentyr, om det försummas, att klaganden skall håfva förlorat sin talan emot dei öfverklågade utslagei. Denna föreskrift är i och för sig sjelf temligen sträng, och finnes ej beller i 1734 ärs lag. 27 kap. 8 4 Rättegängsbalken, hvilken bandlar om kommuni kation af besvär i Hofratt, innehäller endast, att den som finnes hafva dröjt att uttaga besvärsbandlingaras samt tillställa dem förklaranderna, för ätt dermed uppehålla saken, skall böta 10;-20, 30 daler eler mera, efter omständigheterna. Visserligen är, i afseende på lagsöknings: och utmätningsmäl, ett undaptag gjordt, eller en strängare föreskrift meddelac genom kongl: förordningen den 28 Juni 1798;:i enlighet med hvilken jemväl de ifrågavarande resolutionernå at Hofrätten utfärdas; men af. denna förordning, läst i sitt sammanhang, skönjes: tydligt. alt afsigten dermed icke är nägon annan än att på allt sätt forlskynda afgöramdet af dylika ärenden, och: inzalunda att begagna ett sådant medel, för att befrig Hofrätten från mödan att pröfva besvären, iden händelse handiingarne innan den stadgade förklaringstiden och före målets föredragning befinna sig i full ständigt skick. I Kongl. Svea Hofrätt praktiseras emellertid, ätminstoae på en viss division, helt annorlunda, eller såsom vore den omförmälde föreskriftes gifven för Hofrättens beqvämlighet och ieke för par :ernas skydd och säkerhet. Ett färskt exempel skall bestyrka denna uppgift. ; N: N: inkom i sist); Juni mänad med besvär öfver ett kon:s -befalln:sbafvandes i ett af de norra länen utslag, hvarigenom en: tydlig och klar skuldfordranp blifvit förklarad af tvistig beskåffenhet.Hofrätter utställde besvären till kommunikation med den lagsökte gäldenären och förelade dervid klaganden at: tillställa vederparten besvärshåndlingarne samt inom 50 dagar, efter den 18 Juni räknade, derom ingifvr devis till Hofrättcn.. Klaganden, som icke faun nägon utväg latt sjelf kommunicera, besvären med: der längväga boende. vederparten, inlemnade fördenskul? bandlingarne till låndskansliet i det län der han var bosatt, med athållan att kommunikationen mätte ske senom kon:s bef:h:de, derötver han erhöll bevis; hvilket redan. den 14 Juli; säledes endast 26 dagar efter: kommunikationen, ingafs till Hofrä:ten. Kon:s bef:sh:de lät derefter verkligen kommunicera besvärs! handlingarine med vederparten, hvilken också, jemte de: sammas återställande; med sin förklaring till Hofrätten inkom: : men icke. destomindre, och ehuru ett sädant förhållande finnes i utslaget vitsordadt, bar Hofrätter likväl, genom utslag den 10 sistl. December, resol! verat, att FHofrätten icke kunde besvären till pröfning upptaga, emedan något bevis inom behörig tid ej är vordet företedt derom, att besvärshandlingarne blifvit vederpärten tillställda, : utan endast att de varit in: lemnade till landskansliet. Månnerlikväl ett dylikt pedanteri, för att icke kalla det kitslighet, kan anses värdigt: en: upplyst lagskipning? Eller hvad göres: mera behof än att förkla: ringarne i rätter tid inkomma, eller avnat. bevis. ati besvärshandlingaree blifvit vederparten;tillställda, äs utt denne äterställer desamma och deröfver erg e I sin förklaring; ty. hvad rörer det väl Hofrätten,; g vom hvilken person selltr myndighet vederparten ernällit kommunikationen P i Också ionehäller i detta fall det nya lagförslaget i 17 kap. sid SoRötteg. Balken utiryckligen, att om rederpårtöns förklaring inom stadgad tid;inkommer, vesvären skola upptagas, utan afseende derpå att komnunikationsbeviset uteblifvit. i a Iasändaren harhöräj velat. fästa den ofteniliga upp; närksamheten,: dels derföre att den ifrägavarande saken ärsaf den mindre betydliga heskaffenbet, att det cke lönar kostnad och besvär att deröfver; föra sär kild klagan hos -K. M:t; dels: och hurvudsakligast medan den klandervärda metoden blifvit begagnac fven i vigtigare mäl, och synes hafva alltför, mycket : skäl med sig, för att låta den helt -och hållet utar nmärkning vinna något slags häfd inom lagskipingen. MT (Insärdt.) I anledning af de förfrågningar jag såväl offent. igen som enskildf erbällit om Plumageeler Ris: ornet (Hordeum Zeocriton) tår jag, jemte en af mig neddelad uppsatts: i ett skänskt tidningsblad öfver nina egna i mindre skala gjorda odlingsförsök, medela följande ur Metzgers Landtwirtbschaftliche Pfiaaenkunde (l:ster Lieferuog p. 28-29): Detta kora. lag fordrar framför andra kornarter en kraftig och äl bearbetad jord, samt i följd af dess starka skottskjutande ett tungt utsäde. ,Vi hafvå med detsamma nställt odlingsförsök, hvilka utfallit ganska. väl, och ornet rättfärdigar fullkomligt det värde som engel sa bryggarne tillägga det.. Dess tunna skal och dess emna och liktidiga groende. vid maltberedning kan ke annat än härtill rekommendera det, då dessa mständigheter äro just de mest väsendtliga, om malts sockerämne . skall behörigen utveckla sig. Waini säger följande: Detta hittills endast som somarsäd odlade. korn -tufvar Big orimligt starkt och ifver. en hög afkastniog, om det kultiveras på god ch till hvetejord gränsande botten, samt åtsäs tunnt. rän hvarje .sädeskorn -Uppskjuta nemligen 10—15 rån, hvarderåined fitt ax, och hvarje ax itmebåller 1—30 Korn. Qdladt i stort hår det gifvit 22:a Koret, der vanligt kort endast, gifvit 12:0 i afkastning. et har äfven den fördelen att det alltid, äfven vid äst och slagregn, häller sig upprätt och Att sparf irne icke komma ät dess korn i följd af dess utärrade agn, att det äfven i den fetaste jord icke geterar och blott slär till i sträet och att det äfven d öfvermognad aldrig faller ur: Dess kultur pas-)i r för öfrigt helt och Fänet för kallare bergstrakter,