Aftonbladet – 12 januari 1853, sida 1

och ofta såg man honom, vid något litet buller eller annan oväntad händelse, lägga sin hand, på bjertat, under det först en hög rodnad och sedan den djupaste blekhet) antydande smärta, öfverflög hans kinder, Sådant var den unga prestens tillstånd, och så hotande denna utsigt att hans gryende ljus skulle i förtid släckas, då Roger Chillingworth ankom till staden. Dennes första uppträdande — ingen visste hvarifrån han kom, antingen han fallit från skyarne eller uppstigit ur jorden — hade någonting mystiskt, som dätt förstorades till det underbara. Fan var nu känd för en lärd man; man märkte att han gamlade örter och vilda blommor, gräfde upp rötter och plockade grenar från träden i skogen, såsom en hvilken känner förborgade dygder hos det, som för det ovana ögat är utan värde... Man hörde honom tala om sir Kenelm Digby och andra ryktbara män, hvilkas vetenskapliga insigter nästan ansågos för öfvernaturliga, — som varit hans korrespondenter eller kamrater. Hvarföre, med-en. sådan rang i den lärda verlden, hade han då kommit bit? Ilvad kunde han, hvars sfer var i stora städer, ha att söka i denna ödemark? — Till svar på denna fråga utbredde sig ett rykte, — som, ehuru orimligt det än var, likväl troddes af en del enfaldigt folk — att nemligen . himlen gjort ett fullkomligt underverk, i det. den flyttat lifslefvande. genom luften en medicine doktor från det tyska universiteterv och satt honom ned framför dörren till m:r Dimmesdales studerkammare. Andra, af förnuftigare tro,. hvilka visste att himlen fällbordar sina afsigter utan att genom underverk söka teaterffekter, voro böjda att. erkänna. en Försynens skickelse i Roger Chillingworths så lägliga ankomst. Es Denna id blef understödd af det synnerliga intresse, som läkaren alltid ådagalade för den unga presten, i det han slöt sig till honom såsom hans. församlingsbo-ochbemödade 28 att afvinna hang af naturen slutna väsen ett . vänligt bemötande och förtroende. Han uttryckte en stor oro öfver sin själasörjares