Aftonbladet – 12 januari 1853, sida 1

läsrum, der hans lif så småningom förtärdes vid lampskenet eller halfdagern och den skämda luft som, antingen i sinnlig eller andlig mening, utdunstade från böckerna omkring honom. Men den nya luften var alltför frisk och kall, för att han utan fara skulle kunna länge inandas den. Presten — och äfven läkaren — drogo sig derföre tillbakåinomide af deras kyrka bestämda ortodoxa gränserna. På detta sätt ransakade Roger Chillingworth sin patient noga, både i det han sög honom i sitt vanliga lif, der han troget följde denna honom välbekanta tankegång, och då han såg honom försatt bland andra för själen fremmande scenerier, hvilka.:Zenom sin nyhet kunde framkalla någonting nytt på ytan af hans karakter. Det tycktes honom nödvändigt att först rätt känna. mannen, innan han försökte något till hans helsas re 5 Hvarhelst det finns ett hjerta och en själ, bära de fysiska sjukdomarne en anstrykning af dess egendomligheter. Hos Artbur Dimmesdale var tankeoch inbillningskraften i så hög grad liflig och verksam, och känsligheten så -djup och stegrad, att hans kroppsliga lidanden troligen hade sitt ursprung derifrån. På denna grund sökte Roger Chillingworth — den lärde mainen, den gode, vänlige läkaren — att dyka-ned på djupet i sin patients bröst, intränga i hans grundsatser, efterforska hans minnen, och likt en skattgräfvare i en mörk kula, medelst ett försigtigt vidrörande, noga pröfva hvartenda ställe. Få hemligheter kunna undgå en forskare, som harj tillfälle och frihet att företaga en sådan undersökning samt skicklighet att fullfölja den. En menniska, hvars bjerta bär bördan af en hemlighet, borde isynnerhet undvika förtrolighet med sin läkare. Om den sednare eger naturlig skarpsinnighet och destutom ett onämnbart något, — lätom oss-kalla det åskådningsförmåga, — om han icke i sitt väsen förråder någon frånstötande -egoiem eller någon obehaglig framlysande egenhet; om han eger den kraft, som måste vara honom medfödd, att bringa sin själ i en så in