Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 1

AF NATHANIEL HAWTHSENE. ÖFVERSÄTTNING. Ja, i sanning! utropade den gode, gamle m:r Wilson. Hvad för en liten fågel med skarlakansröda fjädrar kan väl detta vara? Jag tycker mig hafva sett sådana figurer, när s0len lyste genom ctt brokigt mäladt fönster och på golfvet afspeglade de gyllne och pururröda bilderna. Men det var i det gamla andet. Säg mig, du kära lilla, hvem är du, och hvad fattas din mor att hon klädt dig på ett sådant besynnerligt sätt? Är du ett kristet barn — hä? Kan du din katekes? Eller är du en af dessa elaka älfvor eller hexor, som vi trodde oss, jemte allt annat papistiskt otyg, hafva lemnat qvar i det glada, gamla England ? Jag är mammas barn,, svarade den skarlakansröda uppenbarelsen, och mitt namn är Perlals ;Perla? — Bättre vore rubin! — eller koralil — eller åtminstone röda rosen, att sluta efter din förg! svarade den gamle presten, medan han utsträckte handen wll ett fåfängt försök att klappa Perla på kinden. Men hvar ör denna din MO? Ack, jag ser, tillJade han och, i det han vände sig till guvernör : Bellingham, hviskade han till denne: ,Detta är detsamma barn, om hvilket vi just nyss talade, och se der, den olyckliga qvinnan, Hester Prynne, dess mor! Säger ni det? ropade guvernören. sJa, vi borde kunnat förstå, att ett sådart barns reor måste vara en skarlakans-qvinna, och en värdig afbild at henne i Babylon! Men hon kommer just i rättan tid, och vi vilja utan dröjsmål undersöka saken närmare. , Efter dessa ord inträdde han, åtföljd af sina tre gäster, genom .glasdörrarne i salen. ) Se A. B. N:o 1—6.