Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 1

;Hester Prynne, sade han, i det han rik. tade gin af naturen stränga blick på bärarinnan af skaerlakansbokstafven, xdet har nu på någon tid varit mycket taladt om dig. Frägan har varit noga öfvervägd, om vi, som hafva makt och inflytande, samvetsgrann uppfylla vår pligt, då vi anförtro en odödlig själ, sådansom det der barnets, åt en qvinnas ledning, som genom denna verldeus sua ror och försåt kommit på fall. Tala du, barnets egen morl Tror du ej, att det skulle vara bättre för ditt barns timliga och evige väl, om det blef taget ur dina bänder, an ständigt klädt, väl uppfostradt och undervisadt i himmelens och jordens sanningar! Hvad kan du i detta afseende göra för barnet?p ,Jag kan lära min lilla Perla hvad jag lärt af detta! svarade Hester Prynne, under de hon lade fingret 1å det röda tecknet. Qvinna, det är tecknet af din vanära!, utropade guvernören med sträng ton. Just för den fläckens skull, som denna bokstaf antyder, anse vi det nödvändigt att lemna barnet i andra händer., Icke desto mindre, sade modren lugnt, ehuru hon blef allt blekare och blekare, har detta tecken gifvit mig — det ger mig dagligen, det ger mig i detta ögonblick — Järdoroar, af hvilka mitt barn kan blifva klokare och bättre, fastän de för mig sjelf äro af ingen nytta.s Vi vilja döma med försigtighet och väl öfverlägga hvad vi göra. Bästa mr Wilson, jag ber er, examinera denna Perla, — efter detta en gång är hennes namn, — och pröfva om hon mottagit en sådan kristlig näring som tillhör ett barn vid hennes ålder. Den gamla presten satte Big i en länstol och gjorde ett försök att draga Perla mellan sina knän. Men barnet, ovandt vid allt slags vidrörande och förtrolighet af någon annan än hennes mor, flydde ut genom de öppna glasdörrarne och stod på öfversta trappsteget, lik en vild, tropisk fogel, med praktfulla, glänsande fjädrar, just i begrepp att flyga upp