Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Ert EGFT PoLIsMåL. För kort tid sedan nkom till poliskammaren i Christiania en skrift af öljande innehöll: Från undertecknad har pyligen blifvit boritsgen mn katt af ovanlig storlek och färg. Då emellertid särdsdrängen kos min granne också nyligen, på husällerskans begäran eller befallning, slagtat en sådan ätt, hvilken genom vittnen och andra bevis sannolikt illräckligt kan styrkas vara denssmma som bortikom nit från mig, så, för jag ödmjukast anhälla att beörda hushällerska — som sändt skinnet till en bundtnakare att beredas, förmodligen till en muff — och sårdsdräng mätte blifva dragna till ansvar och vedervörligen straftade för ett så skändligt däd. Slutligen illåter jag mig fästa uppmärksamheten derpå, att iksom han var en högst ovanlig katt både i lekamigt och andligt hänseende och säledes säkerligen i soda egenskaper öfverträffade alla stadens kattor, så ar han mitt och min hustrus käraste föremöl, för vilket vi hellre velat förlora hvilken annan sak i wuset som helst, och gerna skulle vi hafva skänkt den ler hushällerskan 10 muftar, om hon spart oss dess if. Min hustru är ordentligt sjuk af sorg och sak: aad. Undersökningen ledde icke till något förmänligtresultat för käranden, dä katten var van attstryka omkring i alla gärdar och man följaktligen med mycken sannolikhet kunde anse den vara utan egare. Händeisen lärer emellertid, att den som har sin katt kör bör passa väl på den, i synnerhet om den har ett vackert skinn. (G. H. T.) — MÅLAREN SCHEFFER OCH ERKEBISKOPEN AF Paris. En korrespondent meddelar från Frankrike följande anekdot om ett under nuvarande polisskräekregering derstädes sällsynt drag af stolthet och frimodighet: Den berömde målaren Schefter, en af Frankrikes utmärktaste konstnärer, har länge varit förtroligt bekant och vän med erkebiskopen af Paris, Sibour, som före den 2 December var republikan, men sedermera låtit förmå sig att gå öfver till Bonapartismen. Vid äterkomsten från en resa skref erkebiskopen till sin fordna vän, att han ville besöka honom, för att få se och beundra de mästerstycken målaren under den sednare tiden hade förfärdigat. Scheffer svarade, att han under tiden beklagligtvis icke hade utfört nägra mästerverk, och att det gjorde honom ondt att han, i händelse erkebiskopen gjorde honom ett besök, icke kunde mottaga honom med den vänskap och aktning han fordom egnat honom. sJag äterskickar er härmed, lydde brefvet vidare, sdet herdabref ni en gäng skänkte mig och hvaruti ni uti så glödande ordalag brännmärkt despotism och edsbrott.. — Hvad erkebiskopen tänkt eller känt när han mottog detta svar, förmöler ej historien; men det påminner om den händelsen när Michael Angelo en gång i följd af intriger förvägrades inträde i påfvens kabinett och vid bortgåendet sade till kammartjenaren: Quand le pape nyenverra chercher, vous lui direz que je my suis pas. (Då päfven skickar att söka mig, så säg honom att jag icke är hemma.) Han for derpå till Florens och återvände icke, oaktadt hans helighet skickade fem kurirer efter honom. — I en soppkoksanstalt i Leicestersquare i London utdeltes förliden julafton middag åt 13,000 versoner.