Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 2

Af eftergifvenhet för barnets önskan såg Iester dit, och fann att, genom verkan af lenna konvexa spegel, syntes skarlakansboktafven i förstorade jettelika proportioner, så tt den visade sig som det mest framstående f hela hennes personlighet. Hon tyckte sig rerkligen helt och hållet gömd bakom den. Perla pekade med fingret uppåt på en dylik ild i hjelmens blanka spegel, och log dervid not sin mor med detta ä!flika uttryck, som å ofta uppenbarade sig i hennes lilla anlete. Jetta uttryck af skadeglädje speglade sig äfren i det blanka stålet så tydligt, att det föekom Hester som om detta icke kunde vara iterskenet af hennes barn, utan måste vara någon ond andes bild, som försökte att ingjuta gig sjelf i Perlas gestalt. Kom, Perlal sade hon, dragande barnet med sig. Kom och se denna vackra trädgård! Kanske vi få se blommor der, som äro vackrare än dem vi finna i skogarne.n Perla sprang följaktligen till det bågformiga fönstret i andra ändan af salen och såg en lång trädgårdsgång, beklädd med en matta af kortskuret gräs och infattad af några misslyckade försök till en plantskola. Trädgårdens egare tycktes för öfrigt hafva, såsom hopplöst, uppgifvit allt bemödande att på denna sidan atlantiska oceanen kunna, i en hård jordmån och under en jemn strid för det nödvändigaste, fortplanta sitt hemlands smak för finare trädgårdsskötsel. Kålhufvuden växte midt för ögonen, oeh en pumpa, som slagit rötter på något afstånd, hade sträckt sina rankor ända till salsfönstret och nedlagt under detsamma sin jättelika frukt, liksom ville den dermed antyda för guvernören, att denna stora klump af vegetabiliskt guld vore den bästa trädgårdsprydnad som Nya Englands jord kunde bjuda honom. Der funnos likväl några rosenbuskar och öppelträd hvilka troligen voro afkomlingar af dem, hvilka blifvit planterade af denna halfös förste innevånare, den högvördige mr Blackstone, denne halft mytologiska person, som i våra äldsta annaler skildras ridande på en oxe.