Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 1

vackraste eldflamma, som någonsin dansat på jorden. i Men det var en märklig egenhet i denna drägt och i barnets bela yttre, att den ovilkorligt och oemotständligt erinrade åskådaren om det tecken, som Hester var dömd att bära på bröstet. Det var skarlakansbokstafven i en annan gestalt, skarlakansbokstafven begåfvad med hf! Modren hade sielf,j — liksom om vanärans röda stämpel vore så djupt inbränd i hennes: hjerna, att alla hennes föreställningar antogo dess form — slösat många långa timmar i sjuklig spänning af all sin inbillningskraft, för att skapa en analogi mellan föremålet för hennes kärlek och sinnebilden af hennes brott och qval. Men Perla var också verkligen såväl det ena som det andra, och blott: till följe af denna identitet hade Hester lyckats att i hela hennes yttre så. fullkomligt återgifva den skarlakansröda bokstafven. Då de båda vandrande kommo inom stadens område,. sågo puritanernas barn upp ifrån sin lek — eller hvad som gälldefför lek bland dessa små dystra väsen — och sade sinsemelan med allvarsam ton: Se der, minsann, der kommer qvinnan med: skarlakansbokstafven, och derj springer skarlakansbokstafvens afbild vid hennes sida! Kom och låt oss kasta smuts på dem!s Men Perla, som var ett oförskräckt barn, ;ynkade pannan, stampade med foten, och sedan hon med sin lilla hand gjort mångaanda hotande åtbörder, störtade hon plötslien på hela hopen af sina fiender och dref lem allesamman på flykten. Hon liknade il in vilda förföljelse en barnpestilentia — skarakansfebern, eller någon sådan hälfbevingad !: lomens engel — hvars bestämmeise det var! tt straffa den uppväxande generationens syn-! ler. Tillika skrek hon med en så gäll röst, tt utan tvifvel hennes flyktingars små hjeran .bäfvade .inom dem. Efter vunnen seger! tervände Perla lugnt till sin mor, och såg enne leende i ansigtet. ; Utan vidare äfventyr anlände de till guver