Aftonbladet – 10 januari 1853, sida 1

VIL GUVERNÖRENS SAL. Hester Prynne gick en dag till guvernör Bellinghams boning med ett par handskar, som -bon på hans beställning hade broderat, och hvilka vid något högtidligt tillfälle skulle bäras; ty ehuru han vid sednast hållna val måst nedstiga några trappsteg från den höga befatlning han innehaft sösom guvernör, så bibehöll han likväl ännu en aktad och inflytelserik plats bland koloniens magistratspersoner, Men det var en annan vida mäktigare bevekelsegrund, än öfverlemnandet af ett par broderade handskar, som förmådde Hester att söka ett samtal med en man, hvilket egde så mycken makt och myndighet i hvad som angick koloniens angelägenheter. Det hade kommit till hennes kunskap, att några af ortens mest ansedde män; ifriga vänner af stränghet i religionsoch förvaltningsfrågor, hade för afeigt att beröfva benne sitt barn. I den förmodan, såsom vi redan antydt, att Perla var af ett djefvulskt ursprung, ansåg detta goda folk att det intresse, hvilket de såsom kristna borde hysa för modrens själ, ålade dem -.pligten att undanrödja från hennes väg en sådan stötesten. Om å andra sidan barnet: verkligen vore i stånd af moralisk och religiös förkofran, och egde inom sig elemener till slutlig salighet, skulle det så mycket ättare framgå pådenna väg, om det blefve införtrodt åt en bättre vård än Hester Prynnes. Bland dem, hvilka isynnerhet befordrade denna olan, sades guvernör Bellingham vara den verksammaste. Det må synas underligt, och nästan löjligt, att en angelägenhet af detta slag, som på sednare tider icke skulle blifvit hänvisad till nåson högre jurisdiktion än stadsnämnden, kunde på den tiden blifva föremål för offentlig öfrerläggning, och vid hvilken betydande statsnän togo del. Men på denna tid af ursprungi 18 enkelhet blefvo ofta föremål af mycket! pbetydligare sllmänt intresse och af vida mini: re vigt och värde än: Hesters och hennes