Aftonbladet – 8 januari 1853, sida 3

medlem jag än är, förtjena ett bättre bemötande än yckel och skämt, ty genom rastlös, okuflig ihärdighet har jag kommit derhän, att jag, ehuru obemedlad och utan nägot understöd, redan under 3 månaders tid slagtat 125 hästar till menniskoföda, och den enda behällning jag häft af min möda och obebaget, att: dagligdags af packet blifva skälld för fläbuse, är medvetandet, att jag i min ringhetsökt geo0om hyttig verksamhet gagna mitt fådernestland. Stockholm den 8 Januari 1853. Karl: Ekeblad: Vi vilja i anledning af ofvanstående för vår del endast anmärka, att hr Ekeblad fullkomligt misstager sig, om. han utiden skämtsamma tonen i vår ifrågavarande notis söker något slags klander af hans hästslagteri. RÄTTEGÅNGSoch POUINSAMER. Polisen har lyckats gripa en djerf tjuf som nyligen hit till staden anländt, nemligen för tredje resan stöld straffade fästningsfängen Eric Eklund som vid visitation i sin bostad befanns innehafva en mängd stulet gods. Utförligare härom om mändag. RANSAENINGEN MED STORTJUFVEN LILJA. Angäende riddarehusstölden förekommo i gär ick dägra väsendtliga upplysniogar. Handlanden Wahlström forifor att bestrida. det han haft ringsste befattniog ned de stulna penningarne. Enkan. Petterssons son, soörmakaregesällen C. Pettersson, bestred att, säsonn. Lilja uppgifvit, ha närvarit i sin moders bostad då Wahlström lemnat Lilja pennoingar. Någon upplysdivg om hvem som törmätt jägmästaren H. att utäga resepars för begagnande af annor person vanns .cke, ty kommissionären L., som H. uppgifver hafva trhällit det sedermera af Lilja begagnade passet, föråekar att ha af H. emottagit något psss. Deremot förnyade nu Lilja sin förut enskildt inför Hr polisnästaren gjorda bekännelse att ban annandag jul är (843 töröfrat den djerfva inbrottsstölden bos krigsfädet Seipel i N:o 56 Clera Bergsgränd. Eija befättade att ban på eftermiddagen samma dag utanför porten till nämnde hus mött 2:netjenstepigor som till hvarandra yttrat: dörrarne till Ykningen äro väl viktigt stängda.. Lilja hade dä blifvit öfvertygäd om Att. inbrott lätteligen kunde göras. Han bade uppgätt tilloförstugan en tr. upp, uppdyrkat köksdörren och derefter helt ogenergåt gätt ifehom Hela väningen. Inkömmen. i. sängkammaren fann han en chiffonier åvilken han: uppbröt, men uti densamma päträffades icke: nägra penningar. : Derifrån begaf haw sig till. baka in i salen ech uppdyrkåde en större skänk. Der, säsom Lilja nu yttrade sig, såg lan så mycket silfver att. han. aldrig. förr sett-så mycket samladt på en gäng.n Från köket hemtäde han en korg och inpsckada deruti alltsammans, hvarefter han med en shawl öfvertäckte; korgen och begat sig bort samma väg fom han kommit in. Lilja bar derefter korgen nedtill Clara sjö, hvarest, han avträff de 2:åe pojkar, som i bät rodde bonom öfver ät Gubbhusbergen. DergömJe han korgen tills kl. 10 på qvällen. Vid nämnde tid äterkom han dit, sedan han af en tullvaktmästare lånat bät, och förde en del af siltret till en flicka — slägting till den beryktade skräddaren å hvits hästen — hvilken hos en person vid Cara, som: smälte silfver, siide en-delaf detsamma. Nåmnde flicka är nu död. Förargad öfver att ha blifvit lurad såväl ä vigten souv ä priset, hvarigenom Eilja e6rhöllit högst obetydligt med pengar för silfret, beslöt han att sjelf nedsmälta det öfriga. Hr Soipel frågade Lilja om icke äfven han förlovat det dagen efter stölden. I tr. upp i närmade hus gjorda inbrott dä en. dörrspegel sönderskars och en nangd persedlar tillgrepos, hvarpå L. svarade: Så Hum var jag icke. att. komma tillbaka: dagen derpär. På en holme tätt invid: Stora Essingen nedsmälte Lilja öterstoden af silfret och. försatt ej åter bli lurad på vigten lånade han af traktören på Stora Essing en ett, betsman och vägde sjelf detsamma. Med Het hopsmälta silfret utgörande omkring 200 1od reste han till Hamburg och: sälde detsamma till judar. Behällningen på stölden hade dock varit: mycket liten varföre, säsom L.. nu utlät sig, han sedermera fast beslutat att aldrig mer stjäla silfver, utan endast konitantera. I Mälsegarens son härädshöfdingen Seipely som vid on var närvarande, förklarade att Liljas berätelse om lokalen vore ganska riktig, men anhöll att Lilja mätte tillfrägas öm ieke någom med-lokalen bekant person gifvit honom anvisning att föröfvä stölHen, i synnerhet som: det vid tillfället inträffat att bäda pigorna utan tillåtelse. på en gäng aflägsnatsig från rummen. Lilja invände derpå: tror häradshöftingen att icke jag kunnat ensam föröfva en sädan ptöld, det var en-ibland de lättaste jag gjort. j Det bör anmärkas att det tillgripna . silfret endast jutgjorde 890 lod: och icke säsom i går omnämndes 1300 lod, j Ransakningen uppsköts tills i dag. 1 sammanhang hyrmed torde emellertid böra omaämnss. att Lilja, i unledniog af en i denna tidvings referater gjord uppgift, alt poliskonstaplarne Grönhagen. och Nybleus skulie ha haft Lilja gripen, blef härom af hr polisnästaren tillfrägad. Lilja bestred berörde uppgift, men de bäda konstaplarne vidhöllo densamma. Då Lilja uader sina sedoare. bekännelsar synts hälla sig rid sanningen, så, kan det väl i slla fall vara möjligt alt konstaplarne misstagit sig om personen. Dermot uppgaf Lilja nu att han dsgen föra. sin afresa kill Upsala. innevarit å en krog vid Rörstrandsgatan och der samtalat med öfverkonstspeln Westenius, utan att denne igenkänt honom, Dagens förhör med Lilja. F dag förtsattes äter ransakningen. I anseende till len stora trängsel, som vid-förra förhören med Lilj appstätt i sessionsrämmet, var nu vakt placerad vid ngängen för att hindra trängseln: Handlanden Wablströtn. hade i går middag blifvit insatt i eell och inställdes i dag till förhör, klädd i Sägkläder. Näögra. upplysningar, af-vigt förekommo, deck icke i lag, och W. fortfor att neka. Christina Boman påstöd dock pu, att W. Köpt ?, aln växduk, uti hvilsen han inlagt Kofoten, såg och verktyg, hvilka W. jemte resbindeln från Boman afbemtat då han i sällskap med: enkan P. åkte ut till Haga för att träffa Liljas Vi. nekade. alt.ha köpt vaxduken och bestred ifven öfriga uppgifterna. Ransskningen uppsköts, och skall om mändag: närmare redogöras för hvad i dag förekemmit: Wahlströms hustru, med hvilken van för nägra månader sedan ingick äktenskap, berättås genom sorg ha blifvit nästan vansinnig. Hans moder kom dagen efter hsktandet Kittill städen utan att känna hväd som blifvit. upptäckt, och man kan lätt föreställa sig hennes. bedröfvelse att finna sin son. tilltalad: för ett sä groft brott.i