Aftonbladet – 8 januari 1853, sida 1

var emellertid i föga fara att fela genom öfverdrifven stränghet. Ihågkommande sina egna förvillelser och missöden bemödade hon sig att tidigt taga en öm men noggrann uppsigt öfver den odödliga. delen af detta barn, som var henne anförtrodt. Men denna uppgift öfvergick hennes förmåga. Sedan hon försökt både mildhet och stränghet och öfvertygat sig ätt intet slags behandling egde något märkbart inflytande på Perlas sinne, blefhon slutigen tvungen att afstå derifrån och låta barnet ledas af sin egen böjelse. Kroppsligt ;vång var naturligtvis verksamt så länge det äckte; men för hvarje annan tillrättavisning, untingen riktad till förstånd eller hjerta, var illa Perla känslig eller icke känslig, allt efter den nyck som för ögonblicket beherrskade nenne. Hennes mor blef, medan Perla ännu var ett barn, bekant med en viss besynnerlig olick hos henne, hvilken liksom varnade, då let skulle varit en förspilld möda att genom vöner eller föreställningar söka inverka på renne. Det var en så klok och tillika oförslarlig, en så stridig och ibland till och med! Hfundig blick, som vanligen åtföljdes af så vilda infall, att Hester vid sådana tillfällen ovilkorligen måste fråga sig om Perla verkligen var ett menniskobarn. Hon tycktes snaare lik ett luftigt andeväsen, som efter att! ör en stund hatva drifvit sitt fantastiska zyckel -på golfvet i kojan, skulle flyga bort! derifrån med ett hånande leende. Så snart lenna blick visade sig i hennes vilda, glän-! sande, kolsvarta ögon, förlänade den henne en underlig tillbakadragenhet och ovidrörbarhet. Det var som om hon sväfvade i luften och kunde försvinna likt en darrande ljustråle, hvilken kommer, vi veta ej hvarifrån, och går, vi veta ej hvarthän. Så ofta Hester olef varse denna blick kände hon sig tvungen utt skynda emot barnet — att förfölja den illa älfvan i dess flygt, som hon alltid be-! synte, — att fånga henne och med en varm. tyss trycka henne intill sitt hjerta, — icke så! nycket af öfverflödande kärlek, som för att! örvissa sig om att Perla var af kött och blod,