Aftonbladet – 7 januari 1853, sida 3

; som gjorde gemensam sak med våldsverkarne: Kommendanten, som satt och rakade gig vid ett-fönster åt andra sidan, såg då att soldaterna väpnade utrusade från kasernen, hvarför han halfrakad skyndade ned yitre: vägen just som soldaterna lossade gevären och dermed tillfogade ett par af -motståndarne några lätta skrubbsår. Kommen.Jdanten, som ej vågade öppna portarna, hoppade genom det af korrektionisterna utslagna fönstret till vaktrummet ut på gården och lyckadesmed kraft och rådighet inom kort skingra samlingen. Förgäfves hade korrektionisterna sökt förmå de på en inre gård med stentuktning medelst stora jernklubbor sysselsatta fästningsfångarna att hjelpa sig, men I dessa sade sig ej vilja ha något med poj;Ikarne) ätt skaffa. Fönstren jemte deras bågar li vaktrummet blefvo utslagna genom grofva stenar som kästades på soldaterna. Ransak-Ining kommer i morgon att hållas, och chefen för fångstyrelsen samt. öfverståtbållaren och I I polismästaren infunno: sig på stället redan samma dag. : Fem af hufvudmännen häktades, nemligen Pettersson; Malm, Burström, Olsson och Granberg. Pettersson har i dag uppsparka: -Idörren till sin cell och insprungit i ett större rum, der korrektionister voro samlade, och ville ej godvilligt återgå, förr än kommendanten lyckades beveka honom dertill under förmaning till .de andra att ej bistå honom; hvilket skullesför dem ha svåra: följder. Hela ;Istyrkan af yttre bevakningen utgör 85 man al ; Westmanlands regemente, hvaraf 18 man dagHigen tjenstgöra. Inre befälhafvaren, löjtnanten Setterberg, var vid tillfället på permission I frånvarände. a Lt IR R Uppträdena i Kautokeino. Härom har nu från stiftsamtmannen i Finnmarken ingått rapport till justitiedepartementet, och af det i norska ; blad införda utdrag Ideraf meddela vi följande: I början af 1853 blef ett antal fjellfinnar från KanItokeino ställda under tilltal och dömde för förbrytelse mot kriminallagens 8 kap. 1 , för det de olagligen hade afbrätit och förhindrat den offentliga gudstjensten, samt förolämpat ei embetsman under hans emI betsutöfning ö. s. v. Bland dessa var en Elen:Aslaksdatter Skum, som fälldes till 1 är och 6 mänaders straftarbete. De öfriga dömde hafva utstätt sitt straff; men denne anklagade häde, dä: hon skälle gripas och föras till straftanstalten, beredt sig tillfälle att dölja sig. Hennes man Mathis Jacobsen Hätta, som nu i anlednivg af nyssnämnde sak sitter på tukthuset, har under en längre tid hällit rehn-lag tillsammans med Aslak Olsen Samby och dennes tvenne söner Ole och Mars Åslaksen, samt Jöhn Jöhannessen Hätta. Till detta byalag, der Elen Åslaksdatter tppehöllsig, flyttade i höstas Aslak Jacobsen Hätta (hennes svåger) och Aslak Pedersen Rist med familj, efter hvad: det blifvit upplyst, för att med. förenade krafter hindra Elens häktande. Härifrån utgick också planen till de sedermera utförda ogerningarne i Kautakeino, och säsom hufvudmän vid dessas föröfvande mä nämnas : bröderna Aslak Jacobsen Hätta och Lars Jacobsen Hätta, bröderna Ole Aslaksen Samby och Mäns Aslaksen Samby, Aslak Pedersen Rist, alla i nyssnämnde sak dömde till fängelse vid vatten och bröd, samt slutligen den förut nämnda Elen-Aslaksdotter Skam. Säsom anstiftare af förbrytelserna och ledare under deras utförande nämnes företrädesvis Åslak Jacobsen FHätta och Aslak Pedersen Rist. Alltsedan första snön i höstas har — enligt enaf de brottsliges bekännelse —. mellan. dessa personer och deras omgifning varit fråga om att begifra sig. till. Kautokeino för att predika omvändelse och dräpa dem som icke ville låta omvända sig, samt uppbränna såväl Ruths hus som prestgården och kyrkano. Efter andra anklagades bekännelser voro dock länsman Bucht och handlatiden Ruth på förhand utsedda att dödas, för det de båda voro dbotfärdiga, och för det sden förstnämnde visat sig hård emot dem under deras föregående fängelsetidr, och den sistnämnde för det han skulle hafva afgifvit en oriktig förklaring mot dem uti förenämndesalkn.1 Sedan planen kommit till full mognad, har den emellertid äfven gått ut på att föra presten med familj och tjenstehjon, samt, efter all sannolikhet, äfven fru Ruth med barn och tjenstefolk-till-.deras rebnlag fö Jatt omvända dem. : För detta ändamäl hade de medfört rehnslädar för att transportera de fångne. Med denna plan, och såsom en af de anklagade uttryckte sig, under aftal; vatt: alla -skulle stå till. ansvar för hvad som utfördes, om de ock. icke sjelfva: deltogo i hvarje . gerning, lemnade förenämnde personer sitt rebnlag den 7 Nov. på aftonen utirettfölje afromkring trettio stycken, män och qvinnor. Fleraaf säll. skapet, hvilket man på vägen sökt förstärka, synes af tvång och fruktan: för hufvudmännen ba. blifvit förmådda att medfölja; likväl hafva åtskilliga af desss vid sjelfva förbrytelsernas utöfvande ådagalagt er störrej verksamhet : än en sådan fruktan ensamt kunnat framkalla. st få En af deltagarne, Peder Olsen Kautokeino — fast-boende — har sålunda förklarat, satt.han 3 a 4 dagar före tåget till Kautokeino kom till hufvudmännens rehnlag ; att han der af Aslak Jacobsen Hätts hotades till lifvet med knif för att förmås antaga hans tro, hvartill han-af fruktan mäste beqväma sig, och att han derefter hölls bunden hvarje dag och piskades. med: ris, hvaraf han ännu. under förhöret bar märken i ansigtet. öv Denne person, medtagen på tåget, lät använda sig att tända eld på Ruths hus, binda presten samt stå vakt inne: i prestgården medan man der utöfvade väldsamheter, en tjenst, som han utförde med så mycket nit, att han med en lösryckt fönsterpost slog och stötte hvar och en, som närmade sig fönstren. Med denna vakttjenst fortfor han sedan folk kommit till bjelp, och förklarar på fråga om orsaken dertill, att det väl kan ha varit hans:egen ondska:som dertill bidragit. På resan till Kautokeino togo de anklagade inhos Morten. Olsen Torneuses, som icke sjelf var hemma, men de hemmavarande 4 fruntimren misshandlades med ris, hvaraf ett lass medtagits från rehnbyn. Af bastonaden fick nyssnämnde Peder Olsen Kautokeino äfven här sin del. Tidigt på mändagsmorgonen den 8 Nov. bröt sällskapet upp och fortsatte vägen tili Kautokeino... En af sällskapet, som för öfrigt icke synes ha deltagit i våldsamheterna i Kautokeino, försökte ett par gänger undkomma, men blef äter gri pen, och denne förklarar, att Aslak Jacobsen Hätta, som körde sist och var försedd med träklubbla i pulkan, gaf noga akt på att ingen skulle smyga sig bort. I Kautekeino tog sällskapet först in hosskjutsskaffaren Johannes Mathisen, som de uppfordrade att sluta sig till följet; men denne gaf undvikande svar ch ville icke derpå inlåta sig. Äfven här synas omrändelsescener, beledsagade af den sedvanliga risninsen, hafva förekommit. (Forts. följer.) Cvanligt -krigsrättsmål: : Utdrag af protokollet, hållet vid krigs-st rätt af kongl. Wendes artillerirege-S mente i Landskrona den 22 December. 1852.