ullt br Leducs förhoppningar. Den porfyr han här fann erbjöd icke stycken af sädana dimensioner, eller sädan färg, som franska regeringen fordrade, hvarföre han var nödsakad att ånyo begifva sig till Olonetz och der anställa ytterligare efterforskningar. Dessa kröntes äfven omsider med önskad framgång, och stenbrott blefvo funna, hvilka levererade röd porfyr i stora stycken och äterstod säledes endast ati skrida till stenens bearbetande. Arbetet framskred under oförtruten ansträngning, men det erfordrades mycken möda för att fullkomligt uppfylla de föreskrifoa vilkoren. Stenskifvorna skulle hafva en röd, fullkomligt jemn och lika färg, hvarföre hvarje lösbrutet bleck icke kuade öfverlemnas till stenhuggarens bearbetande, innan det blifvit noga jemfördt med de öfrige redan godkände ekifvorna. Flere gånger hände det, att ett stycke under huggningen eller slipningen befanns bristfälligt ocn derföre mäste kasseras. För att erhålla femton fullkomligt användbara porfyrstycken, var man nödsakad att frän stenbrottet lösbryta ända till tvåhundra. Efter fulländadt arbete skred man till transporten af porfyren, och dervid inträffade en ogynnsam händelse, som så när hade tillintetgjort frukten af hr Leducs mödor och ansträngningar: det hände nemligen att fartyget, efter att hafva utlupit i Onega sjön, räkade ut för stark storm. Man var nödsakad att kasta en del af lasten öfver bord, och oförtöfvadt lägga till vid stranden, hvarigenom endast återstoden af det dyrbara materialet kunde räddas. Nu är denna porfyr redan i Paris, och der upplagd på invalidhoteilets gärd, samt öfverlemnad ät den utmärkte skulptören Leguin, hvilken lemnar ingen möda osparad att framlägga alla förtjenster hos detta utmärkta material och tillika öfvervinna de svärigheter, som förete sig vid dess bearbetande. — Det arbete, hvarmed Aftonbladets följetongs-afdelning förlidet år öppnades, England om hösten 1851; efter bref och anteckningar af F. B.,, har nu utkommit i dansk öfversättning, under titel: Skizzer fra England i Efteraaret 1851. Udaf Breve og Optegnelser af F(rederike) B(remer). Kjöbenhavn 1852.. Iern recension i den norska tidningen Tilskuerenn, som för öfrigt gör all rättvisa åt den berömda författarinnans arbete, anmärkes att öfversättaren förer ikke sjelden rent svenske Vendinger over i det Danske, hvor de ikke passe saa godt en gang som de tit kunde i en Skrift af en Norsk. Recensenten anmärker för öfrigt att shvad der skrives paa Svensk for en Leserkreds, som forudseettes at vöre vel vant til Boglzesning, ja endog noget kjendt med digteriske og videnskabelige Frembringelser, burde vistnok aldrig oversettes, men kun bekjendtgöres i det övrige Norden,. Vi boppas att denna tanka skall med tiden blifva en verklighet som gäller de tre nordiska rikena ömsesidigt. Under de sednaste åren hafva vi sett få svenska öfversättningar från danskan. Och om Martensens arbeten blifvit öfverflyttade på vårt språk, så har detta sin opaturliga grund deri, att den höga religiösa framställningens allvar skulle till en viss grad lida om ej det rena modersmålet begagnades, isgynnerhet då det blir fråga om föreläsandes Att några af Kjerkegaards arbeten blifvit öfversatta, anse vi snart sagdt som en nödväns dighet, då han är i hög grad svårfattlig äfven för temligen vana läsare af danska böcker. Andra danska arbeten komma väl hädanefter svårligen att öfversättas, och om t. ex. Andersens sEventyr, fortalte for Börn, blifvit utspridda i svensk öfversättning, så har originalet blifvit nästan lika mycket spridt. Från norskan hafva -vi knappast hört talas om någon öfversättning, hvilken också skulle vara alldeles ändamålslös, i anseende till den närmare frändskapen i tankeoch uttryckssätt, som råder mellan de förenade folken. Också ser man hos oss nu allt oftare norska böcker, och det är oss en tillfredsställelse att nämna, att t. ex. professor Munchs nya arbete öfver Norges historia i våra boklådor finner en ovanligt stark afsättning. — Af professor J. Arrhenii välkända Tidskrift för Landtmanna-och Kommunalekonomi har utkommit första häftet af 1853 års årgång, innehållande följande uppsatser: Relation om landtbruksmötet på Mustiala den 28 Juli och följande dagar 1852, af J. Arrhenius. — Om mjölkkors utfodring, af Östring. — Praktiska anmärkningar öfver den animaliska gödselng olika värde och användning, af J. Arrhenius. — Fårets Naturalbistoria, af C. Ls. Dannström. — Om den större vinster af mjölkkor i förhållande till inkomsten af gödoxars stallning, af M. Ungern von Pöst. — Om nödvändigheten af en ordnad skogshushållning, och de fördelar, som för Sverige kunna och böra vinnas genom en ändamålsenlig och väl beböflig vård och skötsel af landets skogar, af Th. L. Bohnstedt. samt några notiser, hvaraf en om varuanskaffningsbolaget i Lagunda och Hagunda härader i Upsala län, hvilken vi nedanföre aftrycka, emedan den afhandlar ett ämne, som torde blifva af stor praktisk vigt för våra landthushållare och om hvars utförande i ett enstaka fall större delen af våra läsare torde vara i okunnighet. Konstexpositionen i Svenska Slöjdföreningens lokal. mA a.