en egen plåga. Dess kalla välbekanta blick vår olidlig. 1 korthet sagdt, Hester Prynne kände alltjemt den bittra smärtan af att se ett menniskoöga hvila på detta tecken. Denna fläck blef aldrig känslolös, tvärtom tyckeg den dagligen blifva mer och mer ömålig. Blott någongång, en gång på flera dagar ller kanske månader kände hon ett öga — ett menskligt öga — hvila på detta vanärans brännmärke, hvars blick skänkte henne en hastig lättnad liksom om halfva hennes börda blifvit aflyftad. I ögonblicket derpå kände hon den åter och med fördubblad smärta, ty under detta korta mellanrum hade hon på nytt syndat. Hade väl Hester syndat ensam? De sällsamma och ensliga qval som utmärkte hennes lif, underläto ej att inverka på hennes. inbillningskraft, och skulle hafva i ännu högre grad gjort det, om hennes själ varit danad af ett vekare ämne. Under det hon vandrade öfvergifven omkring i den lilla krets af verlden med hvilken hon stod i yttre beröring, tycktes det henne ibland — om det var inbillning, så var den dock alltför mäktig för att kunna besegras — som om skarlakansbokstafven hade begåfvat henne med ett nytt sinne. Hon fasade för att tro — men kunde likväl icke undgå det — att den förlänade henne en sympatetisk kännedom om andras i hjertat förborgade synder. — Hon darrade af förskräckelse vid denna upptäckt. — Hvad kunde det vara? Kunde det vara annat än den fallne engelns listiga hviskning, som gerna ville öfvertyga den kämpande qvinnan, ännu blott till hälften hans offer, att allt yttre sken af renhet var blott en lögn, och att om sanningen trädde öfverallt i dagen, skulle en skarlakansröd bokstaf lysa fram på mången annans hjerta än Hester Prynnes. — Eller skulle hon antaga denna — så dunkla och likväl så tydliga ingifvelse för sanning? I all hennes bedröfliga erfarenhet låg ingenting så förskräckligt, ingenting så motbjudande som denna känsla, Den förvånade såväl som sårade henne vid de opassande tillfällen, som väckte den till Iiflig rörelse. — Stundom tycktes det henne som om det röda tecknet på hennes bröst gaf henne ett elektriskt slag då hon gick för