hållning af..8;053: 21, 4, allt banko; hvilslf ken enligt ett af föreståndaren häradshöfdin-! gen Stridsberg framstäldt förslag skulle tillj största delen användas för att småningom J bilda en fond till underlättande af kontorets; lånerörelse, så att rintan å denna kundel för de lånebehöfvande nedsättas. Det är högeligen att önska, det all den vinst som uppstär på denna lånerörelse användes för att förbättra och underlätta sjelfva rörelsen, så att den blir mindre betungandel för de fattige; helst assistansen icke bör blifva någon inkomstkälla för Stockholms stad. Såsom ett bevis på det härvarande starkal behofvet af en depositbank torde äfven förtjena omtalas, att under årets lopp en mängd personer infunnit sig hos pantlånekontoret med penningesummor, i synnerhet mindre belopp, hvilka de velat der emot ränta insätta. — De som i går vid mildagstiden passerade öfver Norrbro, hade tillfälle att egna sitt medlidande åt en varelse, som i detta ögonblick icke mera är bland de lefvande, och som redan i går bar dödsdomen skrifven i sin panna, eiler rättare sagdt hängande vid venstra örat. Det var nemligen en häst, som enligt en påbängd pappersremsa skulle 1 dag slagtas, förmodligen i hr Ekeblad Gustafssons hästslagteri. Offret sjelft ådagalade detta passiva mod, som är eget för uppoffrande och sjelfförsakande naturer. Med något sänkt hufvud, men lugn blick, och utan att röra en enda lem, stod det, som det tycktes, försänkt i stilla begrundande. Detintresse, som hvarje mera utomordentlig händelse alltid kan påräkna hos hufvudstadens invånare, hade omkring delinquenten församlat en stor mängd menniskor, som betraktade honom med ömsinta och deltagande blickar. Det är oss obekant om någon insamling i hafre eller hackelse varit föranstaltad till hans fördel. — Från redaktionen af Norrbottensposten, som börjat en insamling för den af de vilda Kautokeino-Lapparne på ett så rysligt sätt mördade och uppbrände länsmannen Buchts efterlemnade enka och 5 små barn, hafva vi emottagit en uppmaning att äfven här öppna en sådan. Vi efterkomma gerna en så menniskovänlig anmaning. Nöden talar för sig sjelf, och den är van att i våra bygder finna deltagande och hjelp. Våra läsare känna af de föregående i bladet intagna berättelserna sättet hvarpå enkefru Bucht såg sina förhoppningar svikna på en bättre framtid. Hvad som från bufvudstaden eller landsorten under adress Fanatismens offer insändes till Aftonbladskontoret vid Mynttorget skall med tacksamhet emottagas och redovisas samt beloppet öfversändas till redaktionen af Norrbottensposten, som öfverstyrer medlen till de olyckliga. — Det är bekant att porfyren till den sarkofag, gom kommer att uppresas på Napoleons graf, är hemtad från Ryssland. Sedan franska regeringen efter anställda forskningar funnit att något lämpligt materiel till denna saärkofag ej kunde fås i Frankrike eller ens i Italien, Grekland eller Egypten, erhöll hr Leouzon Leduc, som längre tid vistats i Ryssland och någon tid äfven i Sverige samt gjort sig känd genom sina arbeten öfver finska och svenska litteraturen, uppdrag att besöka de ställen i Ryssland der porfyr finnes och utverka tillstånd att lösbryta och till Frankrike öfverföra porfyrstycken, som borde vara fullkomligt lika till färg och beskaffenhet och tillsammans innehålla 726 kub. fot. Den ryska tidningen Invaliden innehåller härom åtskilliga detaljer, hvilka vi, enär de icke sakna intresse för svenska läsare, här meddela: Anländ till S:t Petersburg besökte hr Leduc institutets för bergsingeniörkärens museum, som innehäl ler en fullständig samling af Rysslands mineralier, dt insände från rikets mest aflägsna delar, såsom: Lapplands ech Finlands berg, Waldaioch Karpaterna, Taurien oeh Kaukasus, Ural och Altai. I detta museum finnas: topaser af alla färgskiftningar, rubiner, aquamariner, ametister, smaragder, agather, turkoser, granater, labrador, malakit, porfyr, samt ett kolossalt stycke gediget guld, på ett vältaligt sätt antydande Rysslands guldrikedom. Etfier att hafva tagit bergsinstitutets museum i ögnasigte, begaf sig hr Leduc till Peterhoff, der han besäg krono-stenslipnings-fabriken. Rikedomen på granit och dess mängfaldiga användningssätt ädrog sig emellertid hans uppmärksamhet. Han hade med beundran åskådat fåstningsoch hamnbyggnaderna i Kronstadt samt den at ett enda granitstycke uthuggna majestätiska kolonn, som blifvit i Rysslands hufvudstad upprest ät kejsar Alexander, och hvilken kolonn öfverträftar Trajani, Pompei och alla obelisker i verlden. Likaså hade han beundrat den kolossala Isakskyrkan, midtemot hvilken den granitklippa höjer sig, som utgör piedestal till Peter den stores staty. Hr Leduc reste härefter till Olonetzska guvernementet, hvarest finnas porfyrbrott, hvilka leverera en porfyr, fullkomligt öfverensstämmande med de af kommissionen för sarkofagens uppförande gifna profver. De vilkor, som egarne af dessa porfyrbrott betingade sig för stenens levererande, tilläto Leduc likväl icke att begagna sig af samma porfyr, hvarföre han beslöt att besöka Hogland, helst denna ö var honom bekant för sin mineralogiska rikedom. Porfyr finnes der i oafbruten massa frän norr till söder på en omkrets af omkring tvä mil i längd och halfannan mil i bredd. Färgen hos denna porfyr är olika och öfvergår smäningom frän gul till grön, och från kanelbrun till röd. Denna stenart ligger på Hogland i stora skifver, men dessutom anträffas der en mängd lösa block, spridda utmed stränderna, och af dem uppföra öns innevänare sina bus. Beklagligtvis motsvarade resultatet af denna resa icke TREE SST AKER KEANE SRA len egen plåga. Dess kalla välbekanta blick vår olidlig. I korthet gaodt. Hester Prynne