ter som fästade henne vid: denna jord. Det var liksom om en nyfödelse med starkare band. än den första hade. förvandlat -detta; änvu för hvarje annan :vandrare och pilgrim så fremmande .skogsland till -Hester Prynnes, ehuru vilda:och hemska, dock beständiga hem. Alla andra ställen på jorden —-till-och med den landtliga byn i England, der hennes lyckliga barndom och obefläckade jungfruliga sinne tycktes, likt längesedan aflagda, kläder, ännu vara i hennes mors.förvar,. — voro för henne jemförelsevis fremmande.De kedjorsom buhdo henne här-voro sammanfogade af jernlänkar, och blödde hennes. hjerta än dervid, så kunde de dock icke brytas. Måhända äfven; — och troligen var det så, ehuru hon sökte, dölja.den hemligheten för sig sjelf, och alltid: bleknade så snart den, lik en orm från sin gömma, smög fram från hennes hjerta, — måhända var det en: annan känsla som fängslade henne vid den? ort, hvilken varit så olycksbringande för henne: Der dvaldes; der vandrade en menniska med hvilken hon ansåg sig stå i ett förbund, som, fastän icke erkändt på jorden, skulle föra dem tillsammans inför den Högstes domstol, och fönmden till.det altare, der de skulle förenas ör! en evighet af oändlig, försonande kärlek. Åter och återigen hade -menniskornas frestare väckt denna föreställning-hos Hester Prynne, och skrattat åt den. häftiga och förtviflade glädje, med. hvilken hon omfattade deny och derpå bemödade sig att förkasta. den. Hon endast såg den i ansigtet, -och skyndade sig att inspärra : den:j dess fängelse. Hvad hon tvang sig att tro, — hvad hon-slutligen uppgaf för sig sjelf såsom skäl till hennes fortarande vistelse i Nya. England, — var halft sanning, halft sjelfbedrögeri. : Här, sade hon för! sig.sjelf, var skådeplatsen för hennes brott, och här måste också vara skådeplatsen för hennes jordiska straff; och sålunda kunde qvälen af hennes dagliga blygsel luttra henbes själ och alstra en annan. renhet än den hon hade förlorat, — en heligare renhet, emedan den. .var frukten :af ett martyrskap.