Aftonbladet – 7 januari 1853, sida 1

SKARLAKANS-BOKSTAFVEN.) 4 AF NATHANIEL HAWTHÖRNE. ÖFVERSÄTTNING. 0 5 Vv. HESTER VID SIN SÖM. Hester Prynnes föngelsetid var nu tilländalupen; Porten-ttill hennes fängelse: slogs upp, och hon trädde ut issolskenet; som: fallande på alla lika tycktes för-hennes sjuka: hjerta icke-hafva annat mål än atttydligare belysa skarlakansbokstafven på hennes bröst. Kans hända kärtde hon: er mera verklig smärta vid sina förstaobevakade steg från fängelseporten, än till och med vid det-förut beskrifna:uppträdet, då hon: var gjord till: ett: föremål för allmänt förakt, åt: hvilket-alla pekade fingret. Då auppehölls hon afen nervernas onaturliga spänning och af-hela sin karakters energiska motstånd, -hvilka satte: henne i stånd att förs vandla denna scen till en dyster-triumf.. Det var -dessutom en: serskild, eristaka händelse; som blott:-en gång i;hennes lif kunde: förefalla, och tillhvarsmöte hon derföre; utan tanke på satt skona sig sjelf, hade kunnat uppbjuda helassden kraft: som skulle varit) tillräcklig för :många lugna år. Samma lag som fördömdeshenne —en jätte med-stränga anletsdrag; Men hvilken -egde :kraft att med sina jernarmar så Väl stödja som tillintetgöra hennejs-—; hade upprätthållit henne under-det förskräckliga profvet.Men! nu; meddessa obevakade steg från fängelseporten, -begynte det hvardagliga lifvet, och hon mäste antingen med-sin natursvanliga hjelpkällor bära och alltjemt uthärda det, eller duka under derför. Hon kunde ej längre låna bjelp af framtiden för detnärvarandes börda: Morgondagen skulle hafva sin sorg, och: så den följande, och den derpå följande; hvar och en dag sin sorg, och likväl just densamma, I) Se A.B. Nio 1—3.