Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 2

rs NNE EE BEE ER CRT Så drick dås, svarade han, alltid med samma kalla ton. Känner du migså litet,l Hester Prynne? Bruka väl mina afsigter vara så enfaldiga? Äfven om. jag hyste en planI till hämnd, hvad kunde jag väl göra bättre för detta ändamål än låta dig lefva, — än att gifva dig läkemedel mot all lifvets skada och farlighet, — på det att denna brännande vanära må fortfarande flamma på ditt bröst?a Under det han talade lade han sitt pekfinger på skarlakansbokstafven, hvilken genast ycktes bränna Hesters bröst som om den varit glödhet, Han märkte hennes ovilkorliga rörelse — och log. Lef derförela fortfor han, och bär din dom med dig, inför mäns och qvinnors ögon, — inför hans ögon som du en gång kallade din make, — inför det. der barnets ögon! Och 3 det du må lefva, så tag denna dryck! Utan vidare tvekan eller dröjsmål tömde Hester Prynne skålen, och satte sig sedan, på läkarens vink, vid sitt sofvande barns bädd, under det han sjelf tog den enda stol som fanns i rummet, och satte sig vid hennes sida. Hon darrade ovilkorligt under dessa förberedelser, ty hon kände att han nu— sedin hen af mensklighet eller grundsats, eller ganske af förfinad. grymhet, hade gjort allt för att mildra bennes kroppsliga lidanden — skulle bemöta henne såsom en, hvilken bon på det djupaste och ohjelpligaste sätt hade sårat. Hesers, sade ban, 2jag frågar ej hva före eller huru du har sjunkit i detta afgrundsdjup, eler rättare sagdt, bestigit denna schavort, på hvilken jag funnit dig. Orsaken. härtill tr icke att söka på långt båll: det var min dårskap och din svaghet. Jag — en tänkande man, — en bokmal, — en till åren redan kommen man, — som uppoffrat mina bästa dager för att atilla den feberaktiga törsten efter yeRR NAR