Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 1

SKARLAKANS-BOKSTAFVEN. ) AF NATHANIEL HAWTHORNE. ÖFVERSÄTTNING. Den unga prestens röst var sakta darrande, djup och brutet. Den känsla, som den så tydligt förrådde, anslog, mera än sjelfvaordens innehåll, allas hjertan, och lät dem klappa af gemensam sympati; Till och med det arma barnet vid Hesters bröst tycktes röras af samma känsla; ty det riktade sin hittills sväfvande blick på mr Dimmesdale, och lyftade upp sina små armar, med ett. halft glädtigt, halft klagande läte. Så kraftig tycktes prestens uppmaning, att folket ej kunde tro annat än att Hester Prynne skulle uttala den brottsliges namn, eller också att den brottelige sjelf, på bvilken hög eller låg plats han än stod, skulle af en inre, oemotståndlig mskt framträda. och tvingas att bestiga schavotten. Hester skakade häfvudet. : RR NA öfverskrid icke gränserna af himpre utropade mr Wileon, mera bittert an Nu Det lilla barnet bar blifvit begåfvadt med en röst föratt understödja och stadfösta det 584; sömn du hor höst. Säg ut namnet! b a din ånger kunna bidraga reed ga ort den-röda bokstafven från! ditt OB. VAldrigs, svarade Hester Pr mörka af oro uppfyllda ögon. Den är allt för djupt inbränd. Ni kunnen ej taga bort den. Och gifve Gud att jag kunde Jida bans ångest, såväl som rmin. Tala qvinna!l ropade en annen röst, kall och sträng, ur hopen gom omgaf schavotten, Tala, och gif ert bara en fader! ; Jag vill ej tala!. svärade Hestery blek som döden, men besvarande denna röstyhvilken hon alltför väl igenkände. -Mitt barn: måste söka ) Se A. B. N:o 1 och 2.