Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 1

nyttig, och vore det mitt barn — ja mitt eget såväl som ditt— så kunde jag ej göra något bättre för deti, Då Hester, som verkligen j vår i full besittning af sina själsförmögenheter,; ännu tvekade, tog han barnet i sina armar och gaf det drycken sjelf. Denna visade snart sin verkan och besannade läkarens försäkran. Den lilla patientens jemmerlåt aftog, dess konvulsiviska ryckningar upphörde så småningora, och efter några minuter sjönk det, såsom barn vanligen göra efter befrielsen från em plåga, i djup och vederqvickande sömn. Läkaren — som han nu med skäl kunde kallas — skänkte dernäst sin uppmärksamhet åt modren. Med lugn öch noggrannhet undersökte han hennes puls, säg henne i ögonen, — med en blick söm kom Hennes bjertav att rysa och bäfva, emedan den var så bekant och ändå så främmande och kall, — och skred slutligen, lugnad af sin Undersökningj till blandningen af en annan dryck. Jag känner hvatken till Lethe eller Nepenthe,, sade han; men jag har lärt många nya hemligheter i öknen, och här är en af dem, — ett läkemedel, som em indian lärde mig såsom vedergällning: för några lärdomar af mig, hvilka voro så gamla som Paracelsug. Drick detta! Det är kanske icke så lugnande son ett skuldfritt samvete: — det kan jag icke gifva dig; men detta skall stilla din upprörda känslas häftiga vågor, liksom olja gjuten på det stormande hafvets böljor.n Han räckte skålen åt Hester, hvilken mottog den, i det hon på honom fästade en tvekande, allvarlig blick, en -blick som just icke innebar fruktan, men : tvifvel och den frågan hvilken bans afsigt kunde vara. Hon såg äfven åt sidan på sitt sofvande barn. : Jag har tänkt på dödenn, sade hon, — jag har önskat mig den, — och jag skulle bönfallit derom, om det anstode en sådan som mig att bedja om någonting. Dock, om denna skål innehåller döden, så ber jag dig: betänk dig ännu en: gång ionan di ser mig tömma den, Se! skålen är nära mina läppar, SV j