Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 1

lugnt i. ert hus, och jag lofvar ersatt mistriss Prynne: skall hädanefter blifva fogligare än ni bittills fonnit henne Ja, om nådig herrn kan uträtta det,, sva rade mr Brackett, så skall jag i sanning erkänna er för en skicklig man, Sannerligen har ieke den qvinnan varit likaåsombesatt; och föga fattädes att jag försökt drifva seten ar henne med hugg ock slag.) Fremlingen Hade inträdt irummet med det karakteristiska lugn som utmärker det kall, ät hvilket han tycktes hafva egnat gig. Icke heller förändrades Kans sätt, då han efter föngvaktarens aflägsnande lemmnades ankigte möt ansigte med den qvinna, hvars oaflåtliga uppmärksamhet på hotiom, då han: befann sig bland hopen, hade förrådt eft så nära förhållande dem emellan: Hans förstå omsorg skänktes åt barnet, hvars smärtsammä skri, der det låg vridande -sig på bädden, gjorde det till en ovillkorlig hödvändighet att åsidosätta allt annat, för att lugna det. Han undersökte noga barnets tillstånd och upptog derpå ur sin ficka ett etui af skinn, som han öppnade. Det -tycktes innehålla medicinska preparater, af hvilka han blandade ett i ett glas vatten: Mina fordna alkemistiska studier,, anmärkte han, soch min vistelse omkring ett år bland ett folk, som eger noga kännedom om alla slags örters välgörande egenskaper, här gjort mig till en skickligare läkare än mången, som gör anspråk på doktörsgraden. — Här, qvinna! barnet är ditt och icke mitt, — och skall ej heller i min röst och mitt utseende igenkänna en faders. Gif det derföre denna dryck med din egen händ! Hester stötte tillbaka den erbjudna drycken, i det hon med. synbart misstroende såg honom i ögonen. Vill du hämna dig på det oskyldiga barnet?,hviskade hon. i Dåraktiga qvinna!) svarade läkaren i halft kall, halft lugnänide ton. Hvad skulle det tjena mig att skada ditt i synd födda, olycks liga barn? Denna medicin är helsösam och