Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 1

MÖTET. Eftet sin återkomst till fängelset befann Hester Piynne i ett så uppröråt tillstånd; at hon behöfde ständig bevakning, på det hor icke skulle begå någon våldsamhet ., mot sig sjelf, eller i halft vansinne. göra sitt stackar: barn, någon skada. ; Då natten. nalkades: och det visade sig att hvarken: föreställningar elle. hårdare behandling kunde förmå något öfvel henne, fann fångvaktaren, mr Brackett, deta nöden att till henne införa en läkare. Har beskref denne såsom en man, hvilken. mec djupa insigter i. de kristnas läkarekonst för enade noggrann bekantskap med vildarnes brul af. de örter som växa i deras skogar. Verk ligen var ett skickiigt läkarebitväde här .gan ska nödvändigt, icke endast:för Hester Prynn sjelf, utan ännu angelägnare för barnet, hvil ket, hemtande sin näring från modersbröstet tycktes hafva insupit all den oro, ångest. oc förtviflan som herrskade derinom. Det vrec sig nu i smärtsamma plågor och vari sin lill: gestalt en liflig bild af den sjölsångest, som Hester Prynne hela dagen hade uthärdat. Tätt i fångvaktarens spår inträdde nu i de dystra fängeltet den person hvars ovanlig: yttre, der han stod bland hopen, bade i ai hög grad väckt hennes uppmärksamhet, son bar på sitt bröst den skarlakansröda bokstaf ven. Han var inqvarterad i fängelset, ickt såsom misstänkt för något begånget brott, mer !emedan detta var lämpligaste sättet att finn: en plats för honom, till dess magistraten hun nit uppgöra med chefen för indianerna angå ende ns lösen. Hans namn sades vari Roger Chillingworth. Sedan fångvaktaren in: fört denne i rummet, stannade han ett ögon: blick, undrande öfver det lugn som följde på fremlingens inträde; ty Hester Prynneble omedelbarligen tyst som döden, ehuru barne ännu fortfor att jemra gig. ; j Var god, min vän, och lemna mig ensan med min patient,, sade läkaren. Tro mig bästa fångvaktare, ni skall innan kort hafvi