utan kinda affärer. KORN utbjudes från vind å 13 rår för ny O-ralig skänsk vara, bvartill dock endast en högst obetydlig försäljving egt rum. ÄRTER och HAFRA oförändradt, så i afssende b priser som afsöättning. BBÄNVIN: endast vy tillverkning har under dagarna rönt nägon köplust och betaldtes sednast eller i dag på förmiddagen med 34V, sk. pr kanna: för gammalt och sjögammalt bränvin är deremot begärligheten ringa och fordripgarne oförändrade å 35!,—35. På lovorans bälla sig såväl spanmålssom bränvinspriserna temigen fasta, dock utan att nägra aftärer oss veterlig! dag kommit till ständ, och hvartill orsaken väl ti!l let mesta torde få tillskrifvas uteblifvandet af samt iga i dag förfallna södra poster, RÅG pr värea nöterades nominelt a 15 rår 16 sk., : lock snarare mad köpare än säljare. KORN pr vären 12: 16. utan omsättning. BRÄNVIN hade köpeanbud pr vintermänaderna å 35!, mot säljare å 35!V, sk. och finner pr vären nä son begärlighet ä 37!7, sk. samt pr Juni å 38!, sk. pr Juli är tillgång 39, Augusti å 40 och Sept. å 41 sk. Beträffande andra hufvudarsiklar hafva vi rakt at inga förändriogar att päpeka: KAFFE är tillgängligt ä 20!,,—20 sk pr B för Brasilisnsk vara; RISGRYN betinga 28 å 28! rdr pr 100 för Carolina och 17—19 rår för ostindiska 2ryn, HUDAR roteras å 287, st pr G för Ric Grande och åa 21, sk. för Pernambueco. I TALG igger bandeln dere, men priserna hälla sig uppe vid I rår LÖ för 1:a hvit och äå 8 rdr 36 sk. för dito sul Peterburger vara. STOCKHOLMS IMPORT-LISTA. Med skepp. Öramark, fr Läöteck: Thorman Jögström. 10 fat rossin, bl: fenkol . Med skepp. Hagström, fe. Löbeck: A. Österlin!, 8 Hb oct mahogny. ; Med skepp. Kullberg fr. Hal: N. M. Högl nt, 4 be r. silko. — B. Ohlsson, 8 korgar äl, Med skepp. Gjöthström, fr. Lisabon: J. Bergman O:scn,. 1209 tunnor salt. j LONDON den 22 Dee. Spanmål: Tillförseln ärj rioga med undantag af fremmande hvete som under dagarna importerades i parti om c:a 5600 qvtr. Dagens marknad var ej mycket besökt och priserna för alla sädesslag noterades oförändrade. LONDON i Dec. 1852 (Från brr Suse Sibeth). Det är ett faktum som jeke kan förnekas, att all männa meningen på samtliga de större europeiska marknaderna har under sedaare tiden i en öfrerväsande grad varit riktad mot värdet at Pand Sterling, den enda valuta som ännu uteslutande är grun dad på guld. För sävidt nu denna mening har sitt ursprung i den förmodan eller öfvertygelse, att guldet numera bär i Europa cirkulerar i handel och vandel i längt betydligare mängd än någonsin tillförne, sä mäste vi dock hänvisa till de mänga sakrika och lärorika skrifter, som rörande detta ämne blifvit i ärl. atgifoa i England, Frankrike och Tyskland, och hvilka lalla öfverensstämma deruti, att guldproduktionen, sö omfattande densamma än under sista året visat sig, ej på långt här buonit den höjd, att nägon nedsättaing i värdet derigenom bör kunna komma i fräga. så mycket mindre som den alltmera utvidgade veridssandeln och den i alla länder och verldsdelar sti sande konsumtionen nu erfordrar vida större tillginsar ä 5åla metaller än förut. Huruvida nu desss Wigter finna full motszarighet i verkligheten må tilen lära. Men när vi sedan 10 är tillbaka hafva sett, buruzom man i trenne bergsländer — Siberien, Celifornien och Australien — samtar guld och andra netaller, hvaremot ingen menniska dessförinnan tänkte o2å att der göra dylika upptäckter, så är det svärt. om ej omöjligt att föratsäga hvarest gränsen finnes ör de ansträngningar och dena vetenskapliga forsksing, som nu utvecklas för att tillgodogöra de skat ter, dem jorden ännu döljer för det menskliga ögat. Fullt ut lika fåfängt skule det vara att nu vilja ef. :erforska eller beräkna de följder, som en stigande zuldoch silfverproduktion kan komma att mediöra oå värdet af andra föremål. Tills dato känner mar inga andra produktionsorier än de förenämode 3:nut länder, men man vet dock tillika, att deasamma, för såvidt engär Siberien bar uppnätt sitt maximum och au är i aftagande. U:vandriogarne af cisiliserade menniskor, såsom lesamma fortgätt under de sista 25 ären och isyn aerbet under den nyaste tiden, synas oss emellertid ida vigtigare för framtidan än hvilka guldupptäcker som helst. Dessa sednsre äro dessu:om endasi .n ringa del af de resultater, som alstrats af kulturens och idoghetens spridande till hittills ouppodlad: och nära nog obebodda trakter af vär jord. Man vävjer sig vid att anse nutiden såsom den vigtigaste och betydelsefullaste; men riktar man blicken ufät framtiden, så skall man komma till den öfvertygelse, att nutidens företeelser ingalunda äro de utomorientligas!e, som en vanlig menniskoälder kan hafva att framvisa. Är nu deremot dea rädande meningen mot den enzelska guldvalutan härledd af den under sednaste tiJen lifliga efterfrågan för spanmäl, då nemligen, i tikhet med förhållandet under flera föregäende likartade epoker, massan af de vexlar fom afgifvits på England för spanmälsaflastnipgar verka tryckande på rexelkursen, så torde emellertid följande notiser tjena vill att sprida en behöflig upplysning rörande dettz imne, England har under det nu snari tilländagängna äre: (1852) importerat ej på långt när så mycken fremmande spanmäl som under de 2:ne nästföregåiende åren. Totsltillförseln från utlandet af alla sädesslag och mjöl utgjorde: : Är 1850 . . . . 9,109,350 qvtrs. 1851... . 9,686,118 . men hade ej för de första 10 mänaderna af innevarande är stigit högre än till 6,738,043 qvarters. Enligt de under förl. är gällande medelpriserra, som t. ex. för hvete ställde sig å 38 sh. .6 d. per qvarter, uppgår värdet af 1851 ärs import till Sterl. 15,831,880, och afdraga vi nu derifrän nägot mera än en tjerdedel, förffrakt och omkostnader, så visar ldet sig att England under är 1851 utbetalt cirka 11,000,000 Sterl. för importerad utländsk spanmål. Det qvantum, som under de första 10 månaderna af innevarande är (1852) till England infördes, och som uppgick till 6,738,043 qvarters, är enligt detta års medelpriser (hvete t. ex. å 40 sh. 3 d. pr qvart.) värdt 10,895,000 eller med afdrag af frakt och omkostnader 8,000,000. , Importen till England af utländsk spanmål visar följaktligen för 1852 inga elementer, som på kursen borde kunna hafva nägon ofördelaktig inverkan, och det oaktadt kan det ej nekas, att nämnde import ej varit utan inflytande i detta afseende. Det är nogsamt bekant, att högst betydliga spanmälsuppköp blifvit under de sista Z:ne mänaderna gjorda i såväl norra som östra Europa för engelska marknaden, och Ide trattor, som nu för dessa affärer cirkulera på kon tinentens) handelsplatser, trycka vexelkursen. Vi tro Åderföre, att tillförseln till England af spanmål och mjöl under perioden för våren 1852 till samma tid är 1853 skall visasig fullt ut lika så stor som under nägot af de sistförflutna ären. rar Taga vi deremot i skärskädande epoken frän Nov. 11850 till Febr. 1851, då vexelkursen på hela Euro:lpas fastland ställde sig lika lågt som nu, så måste man dock medgifva, att orsaken den gängen ej val latt söka i nägon öfverdrifven spanmälstillförsel, utan i en allmän fruktan för guldvärdets fallande, I Dec. 1850 hade förrådet af guld i Englands bank successivt minskats till Sterl. 15,000,000. Banke Istyrelsen höjde dä diseontosatsen till 3 proc. pro janno Ihvilken ätgärd bidrog till att änyo gifva vexelkurser Aa metnine För närvarande utgör