Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 2

att all den sympati hon kunde vänta endast var att finna i mängdens större och varmare hjerta; ty då den olyckliga höjde sina ögon mot balkongen, bleknade och darrade hon. Den röst, som väckt hennes uppmärksamhet, var den vördade:och namnkunnige John Wilsons, Bostons äldsta prest, en lärd man, liksom de flesta af hans embetsbröder, och dessutom en man af ljust förstånd och varm känsla. Denna sednare egenskap hade hos honom likväl blifvit mindre omsorgsfullt utvecklad än hans andliga gåfvor och tycktee honom snarare en orgak till blygsel än sjelfberöm. Der stod han med en krans af gråa lockar irom kalotten, medan hans grå ögon, vana blott vid det matta lampskenet i hans studerkammare, tycktes liksom Hesters lilla barng förblindade af det klara solskenet. Han liknacae de gamla mörka graverade porträtter, som vi se på titelbladet i gamla postillor, och hade icke mera rättighet än ett af dessa porträtter skulle haft, att stiga fram såsom han nu gjorde, och blanda sig i en fråga rörande menskligt brott, passion och qval. ,Hester Prynne, sade presten, jag har tvistat med min unga embetsbror här, hvars själavård du haft fördelen att åtnjuta — hirvid lade m:r Wilson sin hand på en blek, ung mans axel, som stod bredvid honom — pjag har försökt, säger jag, att öfvertyga denna unga fromma man, att han borde här ;j himlens åsyn och inför dessa visa, rättsinniga I domare och allt folket föreställa dig din svarta och nedriga synd. Med större kännedom än jag her om beskaffenhseten af ditt naturliga sinnelag, kan han också bäst bedöma hvilka argumenter ban helst bör använda, antingn ömma eller förskräckande, för . av besegra din bårdhet och egensinnighet, så at ldu icke längre må förd. lja dens namn som Iförledde dig till ditt djupa fall. Men har Ipåstår, (med en ung mans öfverdrifn: blödighet, hvars vishet är nästan öfver hans lår), att det vore att såra sjelfva den qvinlige