Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 1

SKARLAKANS-BOKSTAFVEN.) AF NATHANIEL HAWTHOENE. ÖFVERSÄTTNING. Likväl var det stunder derexcellan, då hel den scen, i hvilken hon utgjorde hufvudper sonen, tycktes försvinna för hennes ögon el ler endast svagt glimma framför dem, lik el massa af otydliga figurer och spöklika bilder Hennes själ och isynnerhet hennes minne vor i utomordentlig verksamhet och fortsatte allt jemnt att för henne framkalla andra scene än denna fula gata i en småstad, vid gränser af vesterns ödemark, och andra ansigten är de, hvilka dyetert blickade fram under dess: stora bredskyggiga hattar. De aldraminsta obetydligaete minnen af hennes barndoms eller skolgångsdagar, lekar, barnsliga tvieter och små husliga drag från hennes flickbl kommo tillbaka svärmande öfver henne. blandade med hågkomster af de allvarligaste Pöaudlicken i hennes gednare lif, den ens äl en lika lefvande som den andra, liksom alla YOro af samma betydenhet eller alla et lika gyrkel.. Möjligen var framställningen a dessa skuggbilder en utväg, som hennes själ instinktmessig! fann för att befria sig från verklighetens grymma, tryckande börda. Vare härmed UruU-gom helst, echavotter var den ståndpunkt hvilken uppenbarade för Hester Prynne hela den stig hon trampat, glltsedan sin lyckliga barndom, Stående på denna höjd återsåg hon sin födelseby i gamla England och sitt fådernehem, 1 gammal förfallen byggnad af gråsten, hvars yttre vitt. nade om fattigdom, men ännu bibehöll öfver portalen en-till hälften utplånad vapensköld, sågom tecken af gammal adel. Hon såg sin fars ansigte med dess kala panna och vördnadebjudande gråa skägg, sem föll ned öfver den gammalmodiga pipkragen; äfven sin mor ) Se A. B. N:o 1.