Aftonbladet – 3 januari 1853, sida 2

ett enda stygn finns i den utrydda bökstafven, som hon ej har känt i sitt bjerta.: Den grymma profossen gjorde nu en rörelse med sin staf. Gif rum godt folk, gif rum, i konungens namn !v ropade han. Gif rum, och jag lofvar er, att mistress Prynne skall blifva visad för hvar och en; både qvinna och barn skall få se hennes präktiga drägt, ända ifrån nu och till klockan ett. Välsignelse öfver Massachusetts rättvisa koloni, der brottet är framdraget i ljuset. Kom med, fru Hester, och låt er skarlakamsröda bokstaf synas på torget. En vög blef genast öppnad mellan hopen af åskådere. Företrädd af profossen, och ätföljd af en oregelbunden procession af strönga män och ovänliga qvinnor, framgick Hester Prynre till den utsatta platsen för hennes bestraftning. En hop ifriga och nyfikna skolpojkar, föga vetande hvarom frågan var, undantagandes att det gafs dem en half fridag, sprungo framför henne, under det de oupphörligt vände sig om fr stt stirra på hennes arsigte, och på det solblinda, plirande barnet i hrnnes armar, och på den skamliga bokstafven på hennes bröst. Det var på denna tid icke långt afstånd från fängelseporten till torget. Men mätt af den fånhgnas erfarenhet räknades den kanske för en genska lång fird, ty ehuru stolt hennes hållning var, uthärdade hon måhända af hvars och ers fotsteg, som trängdes omkring henne, en tcrtyr, Lksom hennes hjerta blifvit kastadt på gatan åt dem alla för att trampas och sönderslitas. Det är dock nedlagdt i vår natur cen lika underbar som välgörande kraft, hvilken låter den lidsnde aldrig erfara höjden af hvad ban uthärdar i sin närvarande plåga, utan för det mesta i den smärta som efteråt fräter. Hester Prynne genomgick således med ett nästan Ingut väsen denna del af sitt prof, och kom tl ett slags schavolt vid vestra sidan af torget. Den stod rra under taklisten af Bostons äldsta kyrka, ch tycktes vara liksom för alltid en dess tillhörighet. Denna schavott utgjorde verkligen en del af den straftmachin, som nu, för två eller tre