Aftonbladet – 3 januari 1853, sida 2

så länge samhället ännu icke blifvit nog för. villadt för att le, istället för att rysa deråt, Vittnena till Hester Prynnes vanära ha ännu icke frångått sin enfald. De voro stränga nog för att åse hennes död, om detta varit hennes dom, utan ett enda knot öfver dess hårdhet; men de hade icke heller ett annat samhälles bjertiöshet, hvilken blott finner en anledning till skämt i ett skådedel likt det närvarande. Hade det äfven funnits någon benägenhet att vända saken i löje, så måste den blifvit qväfd och besegrad genom den hödtidliga närvaron af icke mindre värdiga män än guvernören, flera af hans rådgifvare, en domare, en general och stadens prester, hvilka alla stodo på en balkong framför kyrkan, hvarifrån de sgågo ned på schavotten, När sådana personer kunna öfvertaga en roll i skådespelet, utan att blottställa värdigheten af deras rang och embete, så kan man lätt föreställa sig att en laglig bestraffning skulle bafva en allvarlig och kraftig betydelse. I följd häraf visade sig hopen allvarsam och dyster. Den olyckliga förbryterskan höll gig uppe så godt en qvinna kunde, under den förförliga bördan af tusen känslolösa blickar som alla voro riktade och koncentrerade å henne. Detta öfvergick nästan hennes kraf-. ter. Sjelf af en lifiig och häftig natur, hade hon beredt sig på att möta hvarje utbrott af det allmänna föraktets giftiga stygn; men i denna folkets högtidliga sinnesstämning var någonting så mycket öfver all hennes väntan förskräckande, att hon önskade heldre se dessa stränga ansigten förvrida sig till ett hånande löje, och sig sjelf som föremål derför. Hade mängden brustit ut i ett gällt skratt, dei hvarenda man, hvarenda qvinna, och till och med hvartenda litet skriande barn hade deltagit, så kunde Hester Prynne återbetalt dem alla med ett bittert och föraktfullt leende; men under den blytunga börda hon nu måste bära, tycktes det henne i vissa ögonblick it som hon oundvikligt måste med hela kliyettr sina lungor skrika ut. och störta sig från sc innig. ten ned till marken eller med ens blifva ursinnig.