Aftonbladet – 3 januari 1853, sida 1

he va sex eller sju generationer skilda afkomlingar; ty genom hela denna kedja af slögtskapsled har hvarje mor på sin dotter öfverflyttat en allt mattare blomning, en allt finare och ovaraktigare skönhet och svsgare kroppsbyggnad — om än icke en mindre stark och fast karakter än hennes egen. De qvinnor, som nu voro stående omkring fängelseporten, befunno sig inom mindre än ett halft ärhundrade från den tidpunkt då den manliga Elig:beth hade varit en icke alldeles olämplig representant al könet. De voro hennes landsmäni.nor; och deras fäderneslands rostbiff och öl, jemte en moralisk diet, som icke alls var mera förfinad, ingick till en stor del i deraz sammansättning. Den klara morgonsolen sken således på breda axlar och höghvälfda bröst och på unda, högröda kinder, som mognat på den afligsna moder-ön och ännu knappt blifvit blekare och tunnare i Nya Englands atmosfer. Det rådde dessutom hos dessa matronor, hvilket de flesta af dem tycktes vara, en djerfhet och råhet i språket, som skulle förvåna oss i närvarande dagar, i anseende till både dess innehåll och ton. Go vänner,, sade en qvinna orckring femtio är med skarpa anletsdrag, jag vill söga er min mening. Det skulle vara en stor vinst för allmänheten om det tillkomme oss qvinnor, som äro vid mogen ålder och väl. ansedda församlingens medlemmar, att förfara med sådana missdåderskor som denna Hester Prynne. Hvad menen väl j, mina vänner? Om den slynan stod till doms framför oss som nu stå här tillsammans i en klunga, skulle hon väl då slippa undan med en sådan dom, som den vällofliga magistraten fällt? Min sann jag det tror!. Folket sägers, sade en annan, xatt den högvördige master Dimmesdale, hennes fromma själasörjare, lägger det ganska allvarsamt på hjertat att en sådan förargelse kommit i ev församling, Magistraten består af gudfruktiga män, ehuru alltför mycket barmherti de är visst och sannto, tillade en tredje medelålders