Aftonbladet – 3 januari 1853, sida 1

sprungliga stränghet kunde en sådan slutsat licke så otvifvelaktigt dragas. Kanske var de len lättjefull slaf, eller. ett olydigt barn, son af sina föräldrar blifvit öfverlemnadt åt auk toriteterna för att straffas vid skampålen; elle kanske var det en antinomist, en qväkare eller annan heterodox svärmare, som skull , piskas ur staden; eller en sysslolös, kring. irrande indian, som den hvita mannens eld. vatten gjort bullersam på gatorna, och hvil.ken med spö skulle drifvas tillbaka i sin: skogars skugga; eller slutligen, var det kan ske en hexa, lik gamla mistress Hibbins. borgmästarens ondsinta enka, som skulle dö galgen. I hvilket fall som helst herrskade det lika mycken högtidlighet i åskådarne; uppförande, som det anstod ett folk, blanc hvilket religionen och lagen voro nästan iden. tiska, och i hvars karakter båda voro så full;komligt sammangjutna att den mildaste liksom den strängaste akt af offentlig bestraff. ning blef af dem ansedd med lika mycker Ivördnad och fruktan. Ringa var i sanning den sympati, som en förbrytare kunde vänta laf sådana åskådare kring schavotten. andra sidan iklädde sig ett straff, hvilket i vårs dagar endast skulle väcka ett gäckande åtlöje, på den tiden, en lika sträng värdighet som sjelfva dödsstraffet. En anmärkningsvärd omständighet på denna sommarmorgon, från hvilken vår historia har sin upprinnelse, var att qvinnorna, af hvilka der voro temligen många bland hopen, tycktes med synnerligt intresse vilja vara vittnen till hvilken slags bestraffnipg som än skulle komma att ega rum. Den tiden egde ännu icke så mycken förfining, att någon känsla af det passande afhöll dem, som buro kjortlär, ja till och med styfkjortlar, från att gå fram på torg och gator och inkila sina icke oansenliga personer i trängseln närmast intill schavoiten. . ; I andligt, såväl som materiellt hänseende voro dessa hustrur och flickor — af gammal engelsk härkomst och uppfostran — af ett gröfre stoff än deras vackra, från dem genom