Aftonbladet – 31 december 1852, sida 3

sin egen vilja obetingadt åt den Oändlige. Tom såg upr ll de tysta, eviga sfjernorna, dessa bilder af de lysande skaror som beständigt ce nd på oss; och i den tyste natten ljudade de fröjderika orden af en psalm, som han ofta sjungit i lyckligare dagar, men aldrig med sådan djup känsla som nu: Hvad Gudi täckes är mig täckt, Ehvad helst är på färde; Jag lefver stadigt oförskräckt, Fast högsta nöd mig snärde. Gud är: den borg, Som i all sorg Mig hägner alla dagar; Det mäste gå I alltng så, Som Honom det behagar.s De som äro bekanta med religiösa företeelser bland slafbefolkningen, veta att dylika tilldragelser, som den vi nu berättat, bland dem ej äro sälleporda. Jag har från deras egna läppar hört dylika, af en särdeles intresgant och rörande art. Författare i läran om själen handla om ett tillstånd, i hvilket inbillningskraftens föreställningar och bilder blifva så lifliga och mäktiga, att de tvinga de ttre sinnena att tjena dem, att gifva en yltre, liksom andgriplig form åt de inre tankebilderna., Hvem Vågar bestämma, hvad en allt genomträngande Ande allt kan göra af dessa själsförmögenheter, eller på hvilka vägar det kan bebaga honom att trösta och uppmuntra de:bedröfvades modfällda själar? Om den stackars öfvergifna slafven tror, att Frälsaren uppenbarat sig för honom öch talat honom till, hvem vågar motsäga honom? Sade icke Han, atthan var kommen för att,-intill tideps ända, hugsvala de förkrossade hjertsn, och upprätta den förtrampade? Sol : När den gråa dagbräckningen väckte slumrarne till dagens arbete, var det bland dessa träsiga och skälfvande stackare en somgick med modiga steg; ty fastare än marken som han trampade, var hans orubbliga. fillförsigt till den Allsmäktiges eviga kärlek. Legree månu gerna pröfva sina krafter! Det yttersta dödsqval; elände, förnedring, brist, och förlusten af allt jordiskt väl, skall endast påskynda den tilld-agelse hvarmedel!st ban skall bl fva gjord till en konung och en prest inför Herren ! Lå oo :