Aftonbladet – 31 december 1852, sida 2

Ve VM SE OVE MAD ML 05 varpå dess Oprerklagada utslag sig grundar, icke inåtit sig i pröfning af sjelfva mälet, finner Kgl. M:t ättvist att, med undanrödjande af hofrättens utslag, isa mälet äter till hofrätten, som eger att dermed, tan hinder af sitt undanröjda beslut, lagligen förfara. Teater. Professor Böttiger, från hvars lyra man selan några år alltid är van att förnimma några wckorder vid hvarje betydelsefull tilldragelse nom konungaborgen, har, såsom allmänheten edan känner, besjungit landets och konungaamiljens sednaste anledningar till smärta och röjd, uti ett poem som af honom upplästes vid Svenska Akademiens högtidsdag den 20 dennes. Detta qväde har nu från de Adertons vigda krets öfvergått på scenen, der det i gär afron upplöstes af hr Almlöf med sann uppattning och god accentuering samt i allmänhet på ett sätt, att det utan tvifvel ej var hang fel, liksom det ej kunde vara det för alla kära ämnets, om hr Böttigers verk ej framkallade någon synnerlig entusiasm i saiongen. Gårdagens representation på Kongl. teatern: var. i öfrigt en verklig högtid för den dramatieka konstens vänner. Man gaf Scribeg mästerstycke, komedien Ett glas vattens. Vår teaterpublik känner redan af gammalt denna så sinnrikt anlagda och genomförda intrig, denna så fulländade karaktersteckning och denna af en lekande humor, af den finaste satir kryddade dialog, som ställt detta arbete främst bland alstren af den namnkunnige författarens penuå. Stycket har för oss dessutom det särskilda intresse att vår scens utmärktaste talanger deri mätit sig med hvarandra. Man påminner sig nemligen att Ett glas vatten för några år sedan äfven gafs på Djurgårdsteatern:.och de roller som nu på den kongl. scenen fyllas af hr Almlöf och fru Eriksson innehades der af hr och fru Torsslow. Dessa artister ha hvar för sig åt Bolingbrokes och hertiginnans af Marlborough roller gifvit något af sin egen individualitet. Om man i Torsslow-Bolingbroke mera kände närvaron af den förslagae intrigören, den djerfve partiledaren, så ser man i Almlöf-Bolingbroke företrädesvis den fina hofmannen, den skarpblickande menniskokännaren. Torsslow-Marlborough visade oss måhända mera uteslutande den stolta och herrsklystna hertiginnan, Eriksson-Marlborough framställer måhända derjemte med något finare nyansering qvinnans känslor och svagheter. Men alla jemförelser å sido, så tillstå vi att vi sällan om någonsin sett hr Almlöf lyckligare än i sitt återgifvande i går af Bolingbrokeg roll. Han hade så fullkomligt frigjort sig från sig sjelf och framförallt från den släpning i rösten, som han hos sig gjort til ett slags manår, som icke sällan ger åt hans spel en mindre fördelaktig prägel. Hr A. hade i går scener af den yppersta effekt, det mest fulländade mästerskap och ådagalade från början till slut det noggrannaste studium, den lyckligaste uppfattning af den karakter han hade att framställa. Tvenne framropningar midt under styckets gång och efter de mest briljanta momenterna visade att åskådarne till sitt fulla värde uppskattade dessa förtjenster. lEna gången delade hr A. denna utmärkelse Imed fru Erikson, åt hvars fint nyanserade spel vi redan gjort rättvisa. Fru Almlöf fyllde på ett förtjenstfullt sätt drottning Annas roll. Eno utmärkt andel i det så högst fördelaktiga totalintrycket tillkommer äfven mlle Jacobson, som var en så naturlig, så okonstlad NT att AR lamnada föga Sfrigt att ÄNska, och visade att den unga skådespelerskan gör stora framsteg i sin konst. För att vinna ett i allo fulländadt samspel, hade måhända ett bättre val kunnat träffas för Mashams roll. Det torde dock ej böra lemInas oanmärkt att det är mindre fördelaktigt Iför en nybörjare att uppträda vid sidan af utImärkta artister i deras vackraste triumfer. Det var nu andra gången denna saison vi sågo hr Wennbom såsom diplomat och statsman. Maskeringen var särdeles god, men maneren påminde just ej om hvad man i allJmänhet föreställer sig om ett sändebud från ILudvig XIV:s hof. i FINLAND. ) Vi ha i dag mottagit Finska blad af den 120 dennes. ). Den enda skugga af konstitutionalism, som finnes i Finland, består som bekant deri, att IA dennunterada an för hwyart af slant JAA LE