själ för hvarje god iaflytelse och blef en innorlig och uppriktig kristen. 7 Efter ett par dagar samtalade madame De Thoux med sin bror utförligare angående sina affärer. Hennes mans död hade satt henne i betittning af en betydli förmögenhet, som hon frikostigt erbjöd sig att dela me familjen. På hennes fråga till Georg, i hvad väg hon kunde nyttigast använda den för honom, svarade han: Gif: mig uppfostran, Emelie; det har alltid varit mitt hjertats åstundan. Då kan jag göra allt det öfriga. Efter mogen öfverläggning beslöts det att hela familjen skulle på några år begifva sig till Frankrike; de afseglade dit och-tögo Emmelina med sig. Den sistnämndas intagande väsende tillvann henne styrmannens: kärlek, och kort efter sedan de inlupit i hamn, blef hon hans hustru. Georg stannade fyra år vid ett franskt universitet och förskaffade sig genom outtröttlig flit en ganska grundlig och mångsidig underbyggnad. Politiska oroligheter i Frankrike föranledde. slutligen familjen att söka en fristad i Amerika. Georgs åsigter och tänkesätt såsom en bildad man framställa sig bäst i ett bref till en af hans vänner. Jag känner mig något tvehågsen i afseende på min framtidsbana. Väl kunde jag, såsom du säger, i detta land blanda mig i de hvitas kretsar, min egen färg är så ljus, och min hustrus förråder knappast hennes afrikanska ursprung. Väl kunde jag i nödfall gå och gälla för en oe . Men för att vara uppriktig bar jag ingen lust ör det. Mina sympatier äro för min moders race, ej för min faders. För honom var jag ingenting mer än en god häst eller en vacker hund; för min arma hjertbrustna moder var jag ett barn, och fastän jag. aldrig såg henne sedan den grymma försäljningen som åtskiljde oss till hennes död, så vet jag dock att hon alltid ömt älskade mig, Då jag tänker på alt det hon utstod, på min egen barndoms grymma lidanden, på min högsinnade hustrus pröfningar och strider, på min syster, som såldes på NewÖrleans slafmarknad, så, fastän jag hoppas att jag ej hyser några okristliga tankar, tör jag dock kunna ursäktas om jag bekänner att jag har ingen lust att passera för en amerikanare eller införlifva mig med deras slägte. Det är med den undertryckta förslafvade afrikanska stammen som jag förenar mina öden; och om jag önskade någonting, skulle jag önska mig två grader mörkare, snarare än en grad ljusare. ö ; Målet för min själs längtan och trängtan är en afrikansk nationalitet. Jag längtar efter ett folk som hade en könkret, en verklig och fristående existens för si sjelft, och hvar. skall jag se mig om efter ett sådant? Icke på Domingo, ty der hade de ingenting att komma med, och en flod kan ej stiga högre än sin källa. Raeen, som grundlade Haytiernas karakter, var utsliten och förvekligad, och en sådan race behöfver sekler för atthöja sig till något bättre. sHvart skall jag då vända mina blickar? På kusten af Afrika ser jag en republik — en republik af utvalde män, som genom njelrapplögteara kraft och energi: hafva hvar för sig i många fall höjt sig öfver: slafvens lefnadsställning: Efter att hafva genomgått ett förberedande svaghetsstaditm har denna republik slutligen sett sig erkänd bland naiionerna på jorden — erkänd af England och Frankrike). Dit är min åstundan att gå, der vill jag söka mig ett folk. Jag ser nog att jag skall få eder alla emot mig, men hör mig emellertid innan du dömer. Under min vistelse i Frankrike hade jag med djupt intresse följt mitt folks historia i Amerika. Jag har följt striden mellan abolitionister och dem som strida för kolonisationen af slafvar, och jag har såsom aflägsen åskådare mottagit några: intryck som aldrigj skulle hafva berört mig om jag på nära håll deltagit 1 striden. : Jag medger att detta Liberia kunde hafva tjenat alla slags Intressen, genom att åt våra förtryckare gifva ett argument att åberopa emot oss. Utan tvifvel kan saken på ett orättfärdigt sätt hafva blifvit begagnad såsom medel att fördröja vår emancipation. Man i mina ögon gäller frågan: Är det icke en Gud öfver alla menskliga funder? Kan icke Han hafva vändt deras vägar till andra mål, och hafva brukat deras funder till att grundlägga ett fölk åt oss? öl I dessa dagar är en nation född på jordens Ettfolk inträder nu i tillvaron med alla det republikanska sambällsskickets och civilisationens stora problemer på förband lösta för sig; det behöfver ingenting frestå och försöka, endast. tillämpa. Låtom oss alla och en hvar gripa oss an med förenade krafter och se hvad vi kunna göra med det nya företaget; och så öppnar sig Afrikas herrliga kontinent för oss och våra barn. Vår nation skall rulla kr . stendomens och civilisationens tidvattensvågor utåt dess kuster och der plantera mäktiga republiker, hvilka tillväxande med den: tropiska vegetationens hastighet skola blifva bestående för alla kommande åldrar. Söger du att jag som en öfverlöpare sviker mina i slafveriet försmäktande bröder? Jag tror icke det. Om jag förgäter dem en timma, en minut af mitt hf, så må Gud förgäta mig! Men hvad kan jag göra för dem här? Kan jag bryta deras bojor? Nej, ieke som en enskild man; men låt mig gå och sluta mig till en nation, hvilken skall hafva sin röst i folkens stora råd, och då kunna vi säga ett ord. En nation har rätt utt tala för sig, att rfgifva protester och uppmaningar, att framlägga sin stams: sak; en individ har inga sådana rättigheter. sOm Europa någonsin bildar ett stort råd af fria naioner — såsom jag hoppas til Gud det engång skall — om täldomen och alla orättfärdiga och förtryckande börserliga ojemnhetet en gång blifva bortsopade från dess ord; och om de, liksom Frankrike och England, ervänna vår ställning — då skola vi göra vår stämma gälande i folkens stora förening, då skola vi tala för vår indertryckta och förslafvade stam och framlägga dess esvär; och det kan icke fela, att det fria och upplysta Amerika skall vilja försöka att från stin vapensköld utläna den vanställande sparren som förnedrar det blap? jationerna och är sannerligen n lika stor förbannelför let sjelft som för dem det gjort till trälar. BE sMen du skall invända att vär race her äv tt införlifvå sig med den amerikanska 7 abliken.. rländaren, t:sken eller svensken. Li så våra att. jh len. Det borde stå oss fritt att i,gå deri att öm värt i er ) ersonliga värde, under dess lägars skydd stiga så hö i kunnay utan hinder af färg elter kastfördomar: och de om förvägra oss denna tätt, förneka sina egna högtidligt 2 RR Äg RS 00 om alla menniskors lika rättigheter. n vanliga endökors ri Vi hafva en förorditgd sl ätt till . gadtgärelse. Men det är ej detta jag behöfver. ag behöfver, jag trängtar efter ett land, en nation; sont ig kalla min egen. Jag tror att den afrikanska stamven har ännu gendomligheter att ätveckla i kristendonens och: civilisationens ljus, hvilka, om ej de samma om anglosaxiska racens. torde bevisa sig vara af an om