Hauer IOT ICSall: Nu förändrar sig scenen till en liten nätt boningslägenliet i omgifningen af Montreal; tiden är afton. En upplifvande brasa sprakar på kaminen, ett tebord betäckt med en snöhvit duk, står färdigt till qvällsvarden. I ett hörn af rummet är ett bord med en grön duk, hvarpå står ett öppet skrifschatull med pennor och paper, ; och deröfver hänger en hylla med någral valda öcker. Detta var Georgs skrifrum.; Samma ifver för sjelfutveckling som dref honom att stjäla sig till att lära pig läsa och skrifva, dessa högt efterlängtade konster, midt under släpet och motgångarne af hans dagliga lif, dret honotn ännu alltid att egna hvarje ledig timme åt sin intellektuella förädling. I detta ögonblick sitter han vid bordet och gör anteckningar ur en del af Familje-Biblioteket, med hvars läsning han är sysselsatt. Kom shit, Georg, du har varit borta från mig hela långa dagen. Se så, lägg bort boken nu, och kom och prata medan jag gör teet i ordning. Och lilla Elisa gör sitt till för att hjelpa sin mor att öfvertala.: Hon tultar bort: till sin far, och försöker att rycka boken ur hans hand och klättra upp på hans knä såsom. en ersättning. sÅh du lilla hexax, säger Georg, eftergifvande såsom en man alltid får göra under dylika omständigheter. Det var rätt, säger Elisa och börjar skära brödskifvor, Litet äldre ser hon ut nu; hennew växt är litet fylligare; hennes hår ser litet mera matronlikt ut än förr, men: hon är, efter all: hvad man kan se, så nöjd och lycklig som någonsin en qvinna var. Harry, min gosse, kom: du någonstans: med ditt räknetal i dag?s frågade Georg, i det han. lade: sin hand på sin. sons hufvud. Harry har mistat: sina. långa lockar, men han kan aldrig förlora dessa ögon och ögonbryn, och denna sköna djerfva panna som skiner af triumf då han svarar: sJag tog sjelf reda på hvar enda smul, och ingen: hjelpte mig, appa.s ; PDA varrätts, säger fadren, shjelp dig sjelf mitt barn. Du hat lättare utsigter att bryta din egen bana än din stackarg far hade. : I detta ögonblick höres en klappning på dörren och Elisa går att öppna. Det glada utropet: Nå men se ni är här?s drar — man dit och båda välkomna deh goda pastorn i Ambherstberg. Två qvinnor äro i hans sällskap, och Flisa ber dem sitta ner, Om vi nu måste ut med sanningen så hade den-hederlige presten uppgjort ett litet programm, enligt hvilket händelsen skulle utveckla sig efter alla konstens reglor, och på vägen hade alla tre uppmanat hvarandra mycket noggrannt och försigtigt atticke röja något förr eiler i annan ordning än man, på förhand hade uppgjort. Huru bestört blef ej derföre den gode mannen, just AR kan Pit Aamaorna En vink att ätta sio och höll på att ltr fickan uppdraga sin näsduk, för att torka sig om munnen innan han i god ordning öppnade sitt inledningstal, då madame De Thoux stjelpte hela planen öfverända genom att slå sina armar omkring Georgs hals och släppa at hela hemligheten på en gång genom utropet: sAck, Georg, känner du inte igen mig? Jag är din syster Emelie. Cassy hade satt sig med sjelfbeherrskning och skullel hafva spelat sin roll mycket bra, hade icke lilla Elisa plötsligen visat sig för henne, i alldeles samma form och skapnad, ända till den minsta hårlock och kontur, som hennes dotter hade då hon såg henne för sista gången. Den hlla varelsen tittade henne allvarligt i ansigtet, och Cassy tög henne upp i sina armar, tryckte henne till sitt hjerta, och sade hvad hon också i ögonblickets) illusion trodde: sLilla Elisa, jag är din mor.s I sjelfva verket var det en kinkig sak att få allt att) gå i ordning; men den gode pastorn lyckades till slut att! å alla, att tiga, och få hålla talet hvarmed han hade be-h edt sig att öppna representationen, och hvari han om-1 sider lyckades till den grad att hela hans auditorium, nyftade omkring. honom på ett sätt som borde tillfred-a tälla hvilken talare som helst, vare sig klassisk ellerjs nodern. De knäböjde, och den gode mannen bad — ty detit inns känslor så häftiga och stormande att de endast kunnalc ugnas genom att nedläggas i den allsmäktiga Kärlekens köte, — och uppstigande efter bönens slut omfamnade ; le nyfunna slägtingarna hvarandra, i en helig förtröstan !k å Honom, som ur sådana faror och äfventyrlighet-r ochi: å sådana outgrundliga vägar hade fört dem tillsamNang. i En missionär bland de flyktiga slafvarnei Canada har; ilfälle att i sin dagbok införa händelser ur verkligheten!p nderbarare än diktens. Huru kunde: det vara annorlundaln inder ett systemy som upprifver familjerna och förströr)d leras medlemmar, liksom höstvinden upprifver och förtrör de gulnade. bladen? Dessa tillflykts-stränder förena. l, iksom evighetens. stränder, ofta nog hjertan som underl;, ånga år sörjt hvarandra såsom förlorade. Och öfver alll4j eskrifning rörande är det allvar, hvarmed hvarje nyanändande skara mötes bland dem, Hvad s anning, hvad P leltägande; kanske bringar den tidningar från en moder. !. n syster, en maka, ett barn som var förloradt ur sigtel, slafskapets skuggrike. Mer än i sång och saga öfvas hör hjeltebragder, då rötsande torturen och sjelfva döden flyktingen sjelfvillr: gt träder vägen tillbaka till det mörka landets faror! J ch rysligheter, för att ur dess natt frälsa en syster,lje n moder eller en älskad maka. Ht En ung man, om hvilken en missionär berättat oss, ade två gänger blifvit fångad och lidit Heslig hudfläng: ing för sitt hjeltemod, men rymt på nytt, och mö be? ittar hun i ett bref, som vi hört föreläsas, att har är å väg tillbaka för tredje gången, i ändamål att omsider älsa sin syster och föra henne med sig. Min värdaste erre, är denne man en hjelte eller en missdådare? Skulle ke ni sjelf göra lika mycket för er syster? Och kan ni dla honom? : Men vi återvända till våra vänner, som då vi lemnadelde em torkade sina ögon och höllo på att hemta sig från v omåttlig och öfverväldigande glädjer De sitta nu nkring det trefliga bordet och äro synbarligen väl öfrens, utom att Cassy, som håller lilla Elisa på sitt rä, emellanåt kramar den lilla varelsen på ett sätt som gligen förvånar henne, och envist: hindrar Elisa att lproppa hennes mun med sötsaker till den qvantitet m den lilla åstundar, förebärande som skäl, något som fö n lilla ej rätt kan begripa, att hon fått något som är.,. ttre än sockerbröd och icke vill ha det. da Och i sanning: har på två. eller tre dagar en sådan rändring föregått med Cassy, att våra läsare knappt;,: ulle kunna känna igen: henne. Uttrycket af gastlik), rtviflan, som låg öfver hennes ansigte; har lemhat rum ko r uttrycket: af en ljuf förtröstan, Hon tycktes på enl. ng sjunka i familjens armar och taga de små barnen; I sitt hjerta, som länge hade väntat att få upptaga nåt 1 sig. För att vara uppriktig, syntes Hennes morskärlek flöda naturligare öfver på den lilla Elisa än på