Aftonbladet – 30 december 1852, sida 3

barn; rättigheten att hafva ett eget hem, en egen reli gion, en egen karakter, oberoende af andras godtycke Alla dessa tankar hvälfde sig och sjödo i Georgs bröst. under det han tankfullt stödde hufvudet mot sin hand, betraktande sin hustru under det hon höll på att ikläds ein smärta gestalt de stycken af en mansdrägt,.i hvilka det ansågs för lämpligt att-hon skulle verkställa sin flykt. Men säg mig,, sade hon, då hon stod framför spegeln och nedskakade sitt rika, lockiga silkeshör; är det inte ändå nära på en synds, sade hon, i det hon med älskvärdt tokeri lyftade på de rika flätorna, en synd att klippa af allt det här?, Georg log sorgset och svarade intet. Elisa vände sig åter mot spegeln och saxen glittrade under det den ena långa locken efter den andra försvann från hennes hufvud. j ji Se så, det der blir bra, sade Kon och tog en hårborste; ;nu bara några qvicka hårfrisörstag tilll Är jag inte en rätt vacker pojke? sade hon, i det hon vände sig till sin man, skrattande och rodnande på samma gång. Du är alltid vacker, bete dig hur du vills, sade Georg. Hvad är det som gör dig så allvårsam ?, sade Elisb, i det hon föll på knä och lade sin hand på hans.2 Vi ba endast ett dygns resa till Canada, säger folket. Endast. en dag och en natt på sjön, och sedan, — och sedan! — O, Elisa! sade Georg, i det han drog henne till sig, det är just det! Mitt öde nalkas mu det afgöratde ögonblicket. Att komma så nära, att vara nästan i sigte, och så förlora allt, — jag skulle aldrig kunna öfverlefva det, Elisa.n sFrukta ej; sade hans hustru, förtröstansfullt. .Den gode Guden skulle ej hafva fört oss så långt, om det ej varit bans vilja att hjelpa oss igenom... Jag tycker jag känner att han är med oss, Georg. Rd Du är en krona till hustru, Elisa!sade Georg, och tryckte henne häftigt till sitt hjerta... Men säg mig, kan en 8å stor nåd vara oss beskärd? Skola nu dessa länga, långa år af elände ha sin ända? Skola vi bli fria?s Jag är viss derpår, sade Elisa, och såg upp, under det tårar af hopp och -hänryckning lyste under hennes långa, mörka ögonhår.Jag känner inom mig; att Gud . denna dag skall frälsa oss ur träldomen.x Jag vill tro dig, Eliss-; sade Georg, och uppstod