Aftonbladet – 30 december 1852, sida 3

hans hustru, hvilka vi lemnade i goda händer på en landtgärd vid stora landsvägen. Tom Loker lemnade vi pustande och stånkande i en ren och obesmittad qväkarsäng, under mrs Dorcass moderliga vård, som fann honom fullt ut så handterlig och tålmodig som en sjuk uroxe. Föreställ er en högväxt qvinna, med ett värdigt, själfullt utseende, hvars snöhvita florsmössa beskyggar ett rikt silfverhår, benadt öfver en bred, ren panna, som hvälfver sig öfver ett par kloka grå ögon. En snöhvit netteldukshalsduk ligger i prydliga veck öfver hennes bröst; hennes glänsande bruna sidenklädning frasar sakta och fredligt då hon med tysta steg går af och an i rummet. Fan anfäkta!s säger Tom Loker, i det Han ger en väldig spark åt sängkläderna. Jag måste bedja dig, Thomas, att du inte nyttjar sädana der talsätty, säger mrs Dorcas, under det hon helt lugnt lagar bädden i ordning igen. Nå ja, kära fru, jag skall låta bli, om jag kan, säger Tom; men nog kan en menniska vara frestad att svärja; det är så förbannadt hett. Dorcas tog bort en kudde från sängen, ordnade täcke och lakan, och stoppade om Tom tills han slutligen tämligen såg ut som ea puppa der han låg, under hvilket bestyr hon gjorde följande anmärkning: Det vore bra, vän, om du lade bort att svärja, och i stället tänkte på din själ.n Hvad fan, sade Tom, skulle jag tänka på den för? Det är väl det sista jag har lust att tänka på — besitta det härl Och dervid sparkade Tom åter till,. och kastade sig och böstade i sängen på ett förfärligt vis. Den der karlen och jäntan äro väl här, kanljag förstå? sade han buttert, efter en stunds tystnad. Så är det, sade Dorcas. Vore bättre att de gifvit sig upp till sjön, sade Tom; ju fortare, dess bättre.n De lära väl troligen så göra, sade Dorcas lugnt. Jag vill säga er,, gade Tom, nvi ha skrifvit till folk der borta i Sandusky, att hålla utkik på båtarna efter dem. Men jag hoppas de ska komma undan, till förargelse för Marks, den sakramenskade slyngeln, gvw fördöme honomb) . Thomas I, sade mrs Dorcag, to atfrettt Jag måste säga er, fru, om ni korkar en flaska alltför hårdt, så spricker hon, sade Tom. vMen för att