Aftonbladet – 30 december 1852, sida 3

lergifter öch öfvergätt till ett friare system, alltit ned den yttersta försigtighet vidrört frägan om stämp-ing, så att man i de sednare författnipgarne alltid: nfört, att i afseende på stämpling iakttages hvad: redan derom är eller framdeles kan varda stadgadis. Furu ekulle det blifva för tullverkets tjenstemän möjigt att skilja det till införsel förbjudna godset ifräm let inhemska, sävidt detta sednare ej vore försedt. ned tillverkarens märke? Och sä länge säväl färlige manskläder: som: andra bandtverks-och fabriks illverkningar äro till införsel förbjudna samt vi ega: ullagstiftning, är stämplingen nödig för kontrollen ä till salu uti öppna bodar utbjudna varor. Mötpärten har ganska riktigt yttrat, att denna sak är vorden ett intresserande föremål för den oftentliga ippmärksamheten, och vi anse den äfven vara af den vigt, att den hace tält nogare undersökning och pröf ning uti Stockholms Rådstufvurätt, än som varit faljet. Mindre, obetydligare mål behanälas derstädes under veckor, månader och halfår, men nägon egent-ig ransakning och grundlig undersökning uti denna. vigtiga fräga hade man ej tid till. Ebura beslagaren, enligt gällande lag, är bebörig: att verkställa beslag ä utländska till införsel förbjudna. varor, tilläts det ej häradshöfding de Berg att få un-lersökt, buruvfåa bland de i besleg tagne kläderna funnes till införsel förbjudet gods, och då vi säsom angifvare äro berättigade till andel uti det beslag, som å utländska till införsel förbjudna artiklar kunde ga rum, förmena vi äfven att Rådstufvurättens förslarande, att vi ej skulle ega rättighet att föra talan i målet, är olagligt, och yrka äfven på denna grund at målet mätte återförvisas till ny laglikmätig benandiing vid Rädstufvurätten. I afseende på den omständigheten, att färdiggjorda manskläder i Sverige ej förses med skräddarens märke få vi lemna den upplysning, att då kläder, som förfärdigas hög skräddarne, förfärdigas för den persons räkniog som beställt dem, och utan att beställas i och för försäljning i öppen salubod, är det alldeles obehöfligt att de förses med tillverkarens märke, emedan kiådernas egare ganska väl känna tillverkaren samt nägot beslag ej behöfver befaras, dä kläderna ej äro afsedda till försä!jning i öppen salubod. Vi anse oss ej behöfva vara vidlyftigare utiensak der gällande lager temligen tydligt bestämma den päföljd söm uti ifrågavarande mäl bör tillämpas, och vi anhälla således endast att, i händelse kongl. hofrätten ej skulle finna skäligt äterförvisa mälet till -ådstufvurättens laglikmäktiga behandling, kopgl. hofrätten ville tillämpa den lag, som enligt värt förmegande hvarken är eler kan vara upphäfd, sä länge tullförfattningar deh lagar, för handelns kontroll inom riket, ännu existera och gälla: I afseenide på motpartens yttrande om ofog, kolossala misstag af ldg och missbruk af myndighet, okunnighet, våld, samt öfrige uttryck och kraftyttringar, anse vi dem vara af den underhaltiga beskaffenhet, att de icke förtjena nägon uppmärksamhet å vär sida, då vi genom sjelfmant ställande af, som vi förmena, en solidare borgensförbindelse för den ersättning som enligt lag kan tillfalla Phalin till följd af ifrågavarande beslag, ställt frågan på den punkt, att här endast är fråga om hvad som är rätt och sanning. Slutligen hemställa vi, huruvida icke handlingarne i detta mål böra remitteras till kongl: hofrättens advokatfiskal, för att, i händelse af befogenhet, utföra den talan emot rädstufvurätten, hvartill desamma kunna föranleda, under förmenande att den rätt 18:de kap. rättegängsbalken samt en laga rattegåsgsordning medgifver, blifvit oss förvägrad. Åberopande vi de af berr häradshöfding de Berg i målet ingifne protokollerne. OC. P. Årnell. C. E. Borell. Ol. Christiansson