Aftonbladet – 30 december 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA) ALTER oh omilir NEGERLIFVET I AMERIKANSEA SLAFSTATERNA. 2 HABRET ören STOWE, — Legree stannade vid foten af trappan, och börde en Tröst sjunga. Detta: föreföll honom underligt och spöklikt i detta ruskiga gamla hus, måhända -till följd af det uppskakade, tillstånd hvarnti hans nerver redan: befunno sig. Han lyssnade: hvad kunde det vara? -; En vild, uttrycksfull-röst sjöng en hymn, allmän bland slafvarna : 0, det blir. jemmer, jemmer, jemmer, Stor jemmer; på Herrens domedag ! Förbanna den jäntani. gaderLepree. Jag skall ty: sta munnen på henne. Emmy Emmy ! sropade han barskt; men : endast. ett -hånande-:genljud från: murarna svarade honom. Den ljufva rösten fortfor att sjunga: a Föräldrar och barn skola der skiljas ät, : Under tandagnisslan och -jemmerlät, För evigt, för gvigt, för evigti Och klart och starkt ljöd genom de ödsliga rummen och gångarna omqvädet: O, det blir. jemmer, jemmer, jemmer, Stor jemmer, på Herrans domedag ! Legree studsade. Han skulle -blygts ratt tala om det, men stora svettdroppar stodo på hans panna, hans hjerta klappade :hårdt-och höfugt af rädslag) han :tyckte också, att han såg någonting hvitt uppstiga cochskymta. franå i skymningen framför honom, och bäfvade vid tanken att hans aflidna mors vålnad plötsligen skulle--korima. och visa sig för honom. tl j En sak vet jag nu., sades han för sig sjelf, i det han trefvade tillbakatill sällskapsrummet och kastade sig på en stol; jag skallvlåta den der: karlen vara i fred. härefterto Hvad f-snosskulle jag -med hans cfördömda: pappa Jag tror, förbanna mig, att jag blifvit förhexad! Jay ar darrat och svettats alltsedan! Hvar fick han det der håret ifrån? Det har ej Kännat vara detider! Det brände J2g upp, det är jag viss på... Det vore ett spektakel, om hår kunde uppstå från de döda ! j Ja, Legree; den gyllene locken hade någonting öfvernaturligt; hvarje. strå hade uti sig en öfvernaturlig kraft af. hot-och-förebråelse för. dig, och begagnades af en högre makt för att hindra. dina-händer från att med ytterligare plågor belasta den värnlöse. i Kom härn, skrek Legree, i det han stampade och ) 88 A. B. n:o 248—265, 467.— 289, 271—277, 279: . 220 05, 207, 0080 209, 271-—277, 270—290,