Aftonbladet – 29 december 1852, sida 4

shåll till godö med det! Se så, sitt fu ner här på mitt knä, mitt socker, och låt tala vid dige, sade han och fattade henne om handlofven. ; Simön Begree, se er för!s sade qvinhan, i det en skarp blick. blätkte upp i hennes öga, en blick, så vild och vansimig; att Simon bleknade litet dervid. Ni är rädd för mig; Simon, sade hon, och det har ni skäl att vara Is Men tag er väl till vara, ty jag bar fått djefvalen i might De sista orden hviekade hon med en hväsande ton i hans öra. , oDrag åt fänders! Jag tror minsann du säger sannt! sade Legreey i det han stötte henne ifrån sig och såg på henne-med en:skygg blick. Men, med allt det der, Casåyoy :sade han, hvarför kan du ej vara snäll emot mig, som du brukade vara?s Brukade vara l sade hon bittert, Hon afbröt tvärt; en värld af förkrostande känslor, som vaknade i hennes hjerta, betog henne målföret. 5 Casty hade alltid bibehållit öfver Legree detta inflytande, som en stark, rlidelsefull. qvinna alltid kan förvärfva öfver den råaste karl; men på sistone hade hon blifvit mer och met retlig. och. orolig under; sitt ohyggliga träldomsok, öch hennes sinnesoro utbröt tidtals i vild galenskap, och denna fallenhet gjorde henne till: föIremål för ett slags rädsla hos Legree,. som hyste denna vidskepliga bäfvan för vansinniga personer, hvilken man 2å ofta påträffar hos råa och okunniga menniskor. : När Eegree hemförde Emmelina uppflammade åter alla falhade qvinliga käns!ot i Cassys iwnötrad bjerta, och hon tog fliekan i försvar; en skarp trita följde derpå mellan henne och Legree. Denne, som bef utgihnig; svor på att hon skulle skickas på utarbetet om hon ej ville hålla fred. Cassy, med stolt förakt, svarade attyhon ville gå och arbeta, Och hon gjorde så!euv dag; såsom läsaren ve föratt visa huru ytterligt bon föraktade denna hotelse, a j Legree plågades af en hemlig öro Hela degen ty Cass hade en makt öfver honom som bat ej förrådde äl -skudda sig. När hon framlemfade sin korg vid vågen håde han hoppats någon eftergifvenhet och tiltlat Henne i ett slags halft försonlig, Halft föraktlig ton; och bor hade svarat med det bittråste hån: Det nedriga sätt hvarpå Tom blifvit behandlad tad ändw mer uppretat henne; och hon hade följt Legre