Aftonbladet – 29 december 1852, sida 2

och så tog. Han dem och mig med sig i en öppen vagn, och satt och hörde på folkets anmärkningar öfver oss; och han plägade jemt. fylla mina öron med:.de: granna saker som sades till mitt beröm och -barnens. -Acktdet var lyckliga dagar! Jag trodde att jag var :så lycklig som: någon : menniska kunde vara; men:så kommode onda dagarna. Det kom till Ny-Orleans en hans kusin, som var hans synnerligen goda vän; : hanansåg honom för en makalös. man; men från första ögonblicket jag såg -honomy--så var det någonting, jag vet icke hvad som: gjorde att jag fruktade honom; ty jag kände på mig, att han skulle bringa olycka öfver oss. Han fick Henrik att följa med honom ut i staden, och ofta var han -ute om; mätterna : och kom :ej hem förr än klockan tre, fyra, på. morgonen. Jag:tordes:ej säga ett ord; ty Henrik var så häftig, och jag var så rädd af mig. Han drog honom med sig på spelhusen; och Henrik hade ett sådant lynney att när han en gång kommit sig in der, så vardet ingen vån att hålla: honom tillbaka. Och så införde -han honom hos en förnäm damy och jag märkte snart, att hans hjerta hade vändt sig ifrån mig, Han sade mig aldrig något sådant, men jag såg det nog, — tydligare -och tydligare för hvarje dag, — jag kände mitt hjerta brista, men jag förmådde ej säga ett ord! Vid denna tiden erbjöd sig den skurken att köpa mig och barnen, för att klarera Henriks spelskulder, som stodo i vägen för ett giftermål som han villeingå; och han sålde oss. Häån sade mig en dag, att han: hade göromål på landet, och skulle resa bort på ett par, tre veckor. Han talade vänligare än vanligt, och sade att han skulle komma tillbaka; men det narrade mig ej. Jag förstod att tiden var inney jag var alldeles som jag hade blifvit förstenad; jag kunde icke tala, icke fälla en tår. Han kysste mig, och kysste barnen, gäng på gång, och aflägsnade sig. Jag såg honom stiga till häst, och följde honom med ögonen tills jag ej kunde se honom längre; då nedfök jag afdånad. — : Då kom Aan, den fördömde skurken! han kor för att taga oss i besittning. Han lät mig vetay att han köpt mig och mina barn, och visade mig papperen. Jag nedkallade Guds förbannelse öfver honom, och sade honom, att jag ville helre dö än lefva med honom. Efter behags, sade han; men om du ej tar skeden i vackra hand; så skal! jag sälja båda barnen dit du aldrig skall se en: skymt af dem mer,. Han sade mig, att det alltid varit hans; afsigt att komma åt. mig, allt från den första stunden han såg mig, och att han dragit Henrik med-;sig: på. spelljusen och förledt honom att skuldsätta sig, enkom för. att..göra -honombenägen att sälja mig; att-han nu fått: honom .att förälska. sig i ett annat. fruntimmer; och att: jag kunde vara förvissad,: att han icke skulle ge mig på båten .för-några sura miners och tårars skull, och mera dylikt i samma stil.