Aftonbladet – 28 december 1852, sida 4

ig och fästade på pådrifvaren en blick, lågande af harm ch förakt. Du hand sade hon, srör mig om du vågar! Ännu uar jag nog makt för att få dig söndersliten af hundar12, leivanda bränd, piskad i bitar! Jag behöfver endast äga ett ordl, Hvad djefvulen gör ni här då? sade karlen, synbarigen afsfäst och i det han med förargad uppsyn drog ig ett Par steg tillbaka, Jag mente intet ondt, missis Jassy ln Nå så håll dig på afstånd, dål sade qvinnan. Också ;ycktes karlen få någonting mycket angeläget att ombestyra vid andra ändan. af fältet, och gaf sig af med brådskande steg, Qvinnan återtog genast sitt arbete och bedref det med en skyndsamhet som alldeles förbluffade Tom. Det tycktes gä medelst trolleri, Innan dagen ver till ända va bennes korg full, packad och rågad, och ändå hade horn flera gånger fylit på Toms. Långt efter solnedgången tågade hela det trötta följet med sina: korgar på hufvudena, upp tillbyggningen der bomullen skulle upplöäggas och vägas. Degree stod der redan, icbegripen i ifrig samtal med de båda pådrifyarna. Den der Tom har varit framme och gjort ett satans spektakel; hållit på flera gånger a!i fylla på Lucys korg Han kommer att göra oss ett kriäfla besvär, om ej mas ser klämmer åt honom! sade Sambo. 0 svinetl, sade Legree sJag tänker yi ska ge honom på söta knöten, hva ba? Båda negrerna grinade på ett itfernaliskt vis. ,Vänta mig! när masser get på söta knölen! Far sjelf kan ej göra det med bättra eftertryck ! sad Qvimbo. Jag skall söga er, pojkar, det bästa blir att sätta ho dom till profoss, tille vi tagit ur honom hans dummi id6er. Det skall kutera honom.a f Blir inte Jätt att få det ur honow, masser. ! Men jag skall ta det ur honom ändå, sade Legree i det han valkade sin tuggbuss. sOch den der Lucy, det är då riktigt den otäckaste gemenaste slynan på hela godset,, sade Sambo, Se dig för, Sambo. Jag kan undra hvad sor är or saken till din bätskhbet mot Lucy?s Kors, masser vet sjeif, att hon sette sig upp. mo masser, och inte ville ha mig, mnir mas.er befalid henne. . . s Jag skulle låta piska in reson i hernes, sade Legre