Aftonbladet – 28 december 1852, sida 4

undervisa din husbonde om hvad som är rätt eller ej? Kommer och säger, att det är oritt att piska jäntan! Så tycker jag, masser,, sade Tom; den stackars qvinnan ärsjuk och svag; det skulle vara en riktig grymhet, och det är någonting som jag aldrig vill ha på mitt samvete. Vill masser slå ibjel mig, så gör det; men hvad det beträffar, att lyfta min hand mot någon här, så är det något som jag aldrig gör; förr dör jag. Tom sade detta i en mild ton, men med en omisskänlig beslutsamhet. Legree skälfde af raseri; hans gröna ögon glödde vildt, och till och med hans mustacher tycktes borsta sig i vredesmod; men liksom vissa rofdjur, som leka med sitt rof innan de sluka det, dämpade han sitt häftiga begär att genast skrida till våldsamma åtgärder, och utbrast i bittert hån, Nå ändiligen ha vi fått en Guds man bland oss, fattiga syndare! — ett helgon, en förnäm herre, och ingenting mindre, för att förehålla oss syndare våra synder! Hvilket mäkta heligt kräk han måste vara! Hör på, du slyngel, du som anser dig vara så gudfruktig, — har du aldrig läst i bibeln, J tjenare, varen edra herrar underdåniga?. Är jag icke din herre? jag ej betalt tolf hundra dollars kontant, för allt hvad som finns under ditt gamla fördömda svarta fodral? Är du icke min nu, både till kropp och själ? sade han och gaf Tom en häftig spark med sin tunga stöfvel; svara mig på det?, I sjelfva djupet af kroppsligt lidande, nedböjd af brutalt våld, väckte denna fråga en skymt af glädje och segerkänsla i Toms själ. Han upprätade sig plötsligen och utropade, i det han allvarligt såg upp mot himmeln och under det tårar och blod strömmade tillsammans utför hans ansigte: Nej, nej, nej! min själ tillhör er ej, masser! Ni har ej köpt henne, — ni kan ej köpa henne! Hon har blifvit köpt och återlöst af en, den der har makt att bevara henne; gör hvad ni vill; ni kan ej komma åt mig I Kan jag inte?. sade Legree med ett bånlöjes ,vi skola se till, — vi skola se till! Hörpå, Sambo, Qvimbo, gif den här hundrackan ett mål så det förslår för den här månaden ! Då två jättelika negrerna gom nu lade händerna på Tom, med en djefvulsk fröjd i sina ansigten, hade kunnat tjena till en rätt träffande pergonifikation af mörkrets makter. Den arma qvinnan skrek till af bäfvan, och alla reste sig på en gång, då de bortsläpade honom utan minsta motstånd å hans sida. (Forts.) j