Aftonbladet – 28 december 1852, sida 4

Hon såg honom stint i ansigtet med sina stora svart: ögon och sade någonting på fransyska. Hvad det va visste ingen; men Legrees ansigte fick dervid ett riktig djefvulskt uttryck; han lyftade halft på banden, likson för att slå till; — en åtbörd som hon betraktade me suveränt förakt, i det hon vände honom ryggen och gicl sin väg. . Se så, kom hit nu Tomb, sade Legree. Du vetja; sagt dig, att jag ej köpt dig för att-låta dig gå som e vanlig dagsverkskarl. Jag tänker befordra dig och gör dig till pådrifvare, och i qväll kan du just få göra et lärspån. Tag den här jäntan och piska henne; du ha sett tillräckligt för att veta huru du skall bära dig åt. Jag ber masser vara så god och förskoha mig frå! deto, sade Tom. Det är någonting som jag ej är var att göra, — som jag aldrig gjort, — och inte kan göra på något vis. . Du skall få lära dig en mäkta hop saker här, gon du ej kunnat förut, innan jag släpper dig! sade Legree i det han med en tjock läderkarbas gaf Tom ett tung! slag öfver ansigtet, hvarpå en hel skur af slag följde. 8e så! sade han, i det han upphörde för att hvil sig; heter det ännu att du inte kan? Ja, massero, sade Tom, i det han tog med hande åt ansigtet för att aftorka blodet som sipprade deröfver Jag vill gerna arbeta, både natt och dag och så läng det fins lif och anda i mig; men det der är någontin; som jag anser för orätt och aldrig kan förmå mig at göre; -— och, masser, jag gör det aldrig, — aldrig masser! Tora hade en ovanligt len röst och hade vant sig vi ett särdeles höfiigt sätt att vara, hvilket hade ingifvi Legree den föreställningen, att han var mesig och lät skulle kunna kufvas. När han sade de sista orden gicl en susning af höpenhet genom hela ringen af de kring stående; den arma qvinnan ho knäppte sina händer oci sade Herre Jesus! och alla sågo ovilkorligt på hvaran dra och drogo åt sig andan, liksom för att bereda sj på den storm som nu skulle utbryta. Legree stod förbluffad och handfallen, men utbras elutligen: Hvad! du ditt fördömda svarta svin! kommer oc söger mig, att du anser för orätt att göra hvad jag be falier! Anstår det sådan boskap: som ni att tänka p hvad som är rätt? Det skall jag sätta bom för! Hven anser du dig vara? Kanske du iubillar dig att du är e: förnäm herre, munsjör Tom, efter du stiger fram och yil j