Aftonbladet – 28 december 1852, sida 4

spottande, orå det inte vore för det att det nu är så rasande brådtom; jag måste nödvändigt ha henne arbetsför su. Hon är klen; men de der klena jäntorna kunna låta piska sig halft till döds för att ha det nöjet att sätta sig på tvären.o Men emellertid var den slynan för hiskligt otäck i dag, stånkade och latades och ville ej arbeta, och Tom var framme och fyllde på åt henne Så-å? gjorde han det? Nå väl då, Tom skall ha det nöjet att piskå henne. Det skall bli ett nyttigt arbete för honom, och han lär väl ej handtera jäntan så illa beller, gom ni, edra satar. . Ha, ha, ha! hi, hi!v skrattade de båda svärta vilddjuren, och de djelfvulska: lätena tycktes verkligen göra skäl för den afgrundstitulatur som Legree gaf dem. Men jag får säga masser, att Tom och missi Cassy, båda två, fyllde på Lucys korg. Jag tror nog han har sin fulla vigt, masser. ,Det är jagsom väger,, Bade Legree, med tonvigt på orden. Båda pådrifvarna skrattade igen sitt sataniska skratt. Ja såx, tillade han, smissi Cassy gjorde sitt dagsverke? Hon plockar som fan sjelf och alla hans tjensteandarls Dem har hon fått i sig allihop, är jag färdig att trol gade Legree, och begaf sig, sedan han utöst några grofva eder, till våghuset. De trötta modstulna kräken vandrade med tunga och eläpiga steg sin väg till våghuset, och framlemnade, med krypande rädsla, sina korgar till vägning. Legree antecknade beloppen på en skiffertafla, hvarvid en ramnlista var fästad. Torås korg vägdes: och godkändes; och han stod pu och afvaktade med orolig :blick huru det skulle gå för qvinnan som han Kjelpt. Skälfvande af mattighet framtridde hon och öfverlemnade gin korg. Den var fullvigtig, såtom Legree nog.-märkte, men han skrek till med hycklad vrede: Hvad, du lata krittur! återigen för litet; gå åt sidan; du skall få din hyra strax !, Qvinnan uppgaf ed suck af yfterlig förtviflan och satte sig ned på eu e. ; m man kallat missi Cassy, framkom nu Lö Personen, so r och aflemnade gla korg med en högmodig, värdslös min. I det hon aflemnade den betraktade Legree henne med en försmädlig, men derjemte forskande blick.