Aftonbladet – 27 december 1852, sida 4

Article Image
s måste räcka året ut i sa saker; en klä Derpå förfogade siv Simon til! stället der Emmelina satt, hopkedjad med en annan qvinna. Nå, min pullas, sade han och tog henne under ha1. P3e DU f utle Den ovilkorliga blick fruktan, fasa och afsky, hvarmed flickan betraktade honom, undföll honom ej. Haus ansigte mörknade, Kom ej med några kapriser, jinta! som om du ville bitas, när jag talar tillj — hör du de? Och du, gam!a gusotsmoster du! sade han, i det han gaf en konff a mulattqvinnan, med hvilken Ermmelina var hopkedjad, bvad sitter du och tjurar? Fram med helgdagsminen, säger jaglo Jeg säger ev alla, sami och syrnerligens, fortfor han, i det han tog några steg tillbaka, — sen på mig, — sen mig rakt i synen, —rakt, bör nilp sade han, och stampade med foten vid hvarje paus. Liksom genom en tjusning riktades nu hvarje öga på Simone gnistranda gröngråa öga. Hör på nus, sade han, i det. han hopknöt sin tunga näfve till någontng som liknade en smedslögga, aer ni den här näfven? Känn påls säde tan, och lät den falla Lå Toms hard. sakta edra fattiga armar och ben! Jag skall berätta er, sor ni, att den äfven f: n han vore af jern och stål när det är föga om att mör. hulta negrer. Jag. såg ännu aldrig s3 stadig neger, att han ej stupade vid första slaget af den här, sade ban och förde sin näfve så nöra Toms ansigte, att denne blinkade och ryckte hufvudet tillbaka, Jag håller inga sluskar till uppsyningsmän; jag ser upp sjelf; och jag iofvar er, det går undan med fart. Ni måste alla må på tå, säger jag er, raka, Pigge, uppmärksamma när jag tar lar er till. Ni skall finna mig härd som ståt från topp till t3, uten minsta vank. en derföre noga på, hvad eder frid tillbörer; ty hos mig finns ingen nåd och barma: hertighet!b oo Qzinnorna drogo ovilkorligt åt s , och kela slafdriften satt der med modstulna 0. Under tr den svängde Simon om på klacken, och gick ned i försalongen för att taga sig en sup. Det är på det viset jag alltid börjar med mina negrer), sade han will en herreman, som hade stått bred vå honom under det han höll sitt tal. Det är mina metod Du fär ej 22 ut

27 december 1852, sida 4

Thumbnail